NYÅR (duh!)

Eller snart iaf... Som vanligt har jag inte skrivit på evigheter, men jag antar att det finns värre dödssynder att begå. Jag har lite svårt att skriva för min flickvän och hennes bror busar omkring...

Skönt med jullov iaf även om nästa vecka kommer till viss del gå åt till att hjälpa föräldrarna flytta och imorgon ska jag hem till föräldrarna igen och bära prylar, fördelen är att dom fixar middagen. Sen är det ju inte så värst tråkigt att träffa dom heller.

Snart flyttar jag och flickvännen till en större lägenhet också, det blir guld. Vi fick en massa fina grejer på julafton också. Nä nu orkar jag inte skriva mer.

Eller JO! Jag och Banne ska ut på parkourträning för första gången på evigheter på onsdag. KUL, KUL, KUL!!!

TANKE - Speciella chanser och misslyckanden

Ibland känner man sig dålig, som att man helt enkelt misslyckats med något. Timingen passar perfekt i på ett sätt där att man är på fel plats vid helt fel tillfälle. 

Ibland har man helt enkelt gjort en missbedömning och inte insett vilken skada det gjort. Tankarna hoppar omkring och man känner sig tankspridd och samtidigt besviken.

Det finns speciella tillfällen när man har en chans att göra något bra för någon. Något som inte händer så ofta som man har kunnat göra något åt. Som att lämna tillbaka någons upphittade plånbok eller mobil eller väcka sin flickvän från en mardröm. När sådana chanser kommer och inget står i vägen, är man inte korkad som inte tar dom?

Även om jag självklart svarar ja så är inte alltid chansen given, synlig eller uppenbar. Det är då misslyckandet (som i vissa fall kan glömmas bort direkt, andra inte) kan sitta kvar, vetskapen om hur nära man var att kunna göra något bra.


Tid

Jag tar sällan så mycket tid till att skriva här längre, men som sagt, jag ska bli bättre på det. Jag tar mig liksom inte samma tid längre, jag riktar oftare min tid åt ett annat håll. Hjärtat ligger och läser, så jag tar mig lite tid.

Även om det är jätteskönt att ha flyttat ifrån föräldrarna så känns det fortfarande lite konstigt. Med all rätt iofs, men ju längre tid det tar desto mer känner jag mig hemma i mitt nya, dock tillfälliga hem. Det kommer bli så skönt i mars när vi får vårt eget ställe. Vi kommer få tid för oss själva, (tidsmässigt) nära till stan och flera vänner i närheten för att inte nämna träningsmöjligheter ;)

Jag gick på julmarknaden på skansen i söndags, med hela familjen. Det kändes att det behövdes. Att träffa hela familjen har blivit 1000 ggr viktigare för mig nu än förut när jag hade de flesta under ett tak. Tur att brorsan bor kvar i stan iaf, och farmor och mormor. Tiden med familjen är viktig nu, det är ju jul snart dessutom.

Ska bli skönt att fira jul med familjen för att sen åka hem till min på sätt och vis nya familj. Det känns lite så eftersom jag spenderar mer tid med dom än med min familj nu för tiden.

Det känns som att något stort är på väg för parkour i Stockholm, jag är inte helt säker på hur stort eller exakt hur det kommer att bli. Men om jag och mina träningskompisar håller oss på rätt plats vid rätt tillfälle och håller på det vi vet är rätt så kan det bli stort. Frågan är bara hur stort det kan bli innan vi tappar kontrollen. Onödiga farhågor troligen, men med tid så kan mycket ändras.

För nu är det nog bäst att låta saker fortsätta utvecklas så får vi ser hur det slutar. Jag hoppas bara att inte inte om 2 år tänker tillbaka och undrar "Varför gjorde jag inte något medan jag hade tid?".

Men som sagt, onödiga farhågor.

RSS 2.0