Motorisk inlärning
När vi pratar om inlärning av rörelser gäller förstås samma rutin som inlärning av vilken information som helst; repetition, feedback, repetition, feedback osv. Vikten av denna feedback bör inte underskattas, om vi gör samma rörelse om och om igen så kommer det inte spela någon roll om vi gör rörelsen felaktigt. Detta gör det förstås också till en bra idé att ha någon med sig när man ska träna som nybörjare. Extern feedback (från andra) brukar ge mycket mer än intern feedback (den du ger dig själv) i nybörjarstadiet. Dock när du blir mer erfaren och har en längre tids träning bakom dig så blir den interna feedbacken desto viktigare och ger oftast en bättre bild av din träningssituation och dina inlärningsmöjligheter. Tänk också på att inte bara ge feedback till rörelsen utan också resultatet av den (påverkan på kroppen eller hindret t.ex.)
Killar och tjejer har rent naturligt olika styrkor när vi pratar om motorisk inlärning. Killar är i allmänhet starkare medans tjejer oftast har bättre kroppskontroll, då gällande balans och koordination. Båda av dessa styrkor ger fördelar inom parkourträningen liksom att brist på den ena eller andra förstås ger nackdelar. Den överhänganade fördelen alla har är dock den egna viljan, vet man att man är stark i någon rörelse så använder man den mer och söker sig till vägar där den kommer till nytta.
Vid motorisk inlärning så pratar man ibland om tre viktiga delar som tecken på att en rörelse är inlärd.
Concistency - Rörelsen blir enklare, mer exakt. Du lyckas vid fler och fler av försöken och precisionen ökar.
Persistence - Du kommer omedvetet ihåg rörelsen trots att det gått en tid sedan du utförde den senast, ingen omlärning krävs.
Adaptability - Du anpassar rörelsen till att fungera på olika platser. Du kan t.ex. anpassa saut de chat till ett längre hinder än du är van vid, gå balans på ett runt räcke istället för ett platt osv.
Sömnen bör inte heller missas som ett viktigt stadie i vår motoriska inlärning. Har du svårt att få in en rörelse som du vill, drilla rörelsen så tekniskt korrekt du kan oavsett hastighet. Gå och "sov på saken", gå tillbaka till hindret och försök igen. Det kommer att vara lättare.
Ett bra motoriskt kunnande ger dig även en insikt om hur andra människor fungerar, du kan anpassa dig för att förenkla din och andras vardag. Ett väldigt enkelt exempel är huruvida du ska stå eller sitta ner på tunnelbanan. Behöver du vila benen eller mår de bättre av att användas? Ska du bara en station eller märker att någon kan behöva en sittplats bättre än du?
Den motoriska träning vi får av Le parkour är inte unik, det har jag svårt att tro, men den världsbild, den inställning till vår omgivning som vi får tror jag är högst unik. Vi lär oss använda delar av både vår kropp och omgivning som de flesta inte lägger större tanke på till vardags. Efter en träning är traceurers händer ofta lika lortiga som deras fotsulor. Varför? För att de har lärt sig att använda dem.
Killar och tjejer har rent naturligt olika styrkor när vi pratar om motorisk inlärning. Killar är i allmänhet starkare medans tjejer oftast har bättre kroppskontroll, då gällande balans och koordination. Båda av dessa styrkor ger fördelar inom parkourträningen liksom att brist på den ena eller andra förstås ger nackdelar. Den överhänganade fördelen alla har är dock den egna viljan, vet man att man är stark i någon rörelse så använder man den mer och söker sig till vägar där den kommer till nytta.
Vid motorisk inlärning så pratar man ibland om tre viktiga delar som tecken på att en rörelse är inlärd.
Concistency - Rörelsen blir enklare, mer exakt. Du lyckas vid fler och fler av försöken och precisionen ökar.
Persistence - Du kommer omedvetet ihåg rörelsen trots att det gått en tid sedan du utförde den senast, ingen omlärning krävs.
Adaptability - Du anpassar rörelsen till att fungera på olika platser. Du kan t.ex. anpassa saut de chat till ett längre hinder än du är van vid, gå balans på ett runt räcke istället för ett platt osv.
Sömnen bör inte heller missas som ett viktigt stadie i vår motoriska inlärning. Har du svårt att få in en rörelse som du vill, drilla rörelsen så tekniskt korrekt du kan oavsett hastighet. Gå och "sov på saken", gå tillbaka till hindret och försök igen. Det kommer att vara lättare.
Ett bra motoriskt kunnande ger dig även en insikt om hur andra människor fungerar, du kan anpassa dig för att förenkla din och andras vardag. Ett väldigt enkelt exempel är huruvida du ska stå eller sitta ner på tunnelbanan. Behöver du vila benen eller mår de bättre av att användas? Ska du bara en station eller märker att någon kan behöva en sittplats bättre än du?
Den motoriska träning vi får av Le parkour är inte unik, det har jag svårt att tro, men den världsbild, den inställning till vår omgivning som vi får tror jag är högst unik. Vi lär oss använda delar av både vår kropp och omgivning som de flesta inte lägger större tanke på till vardags. Efter en träning är traceurers händer ofta lika lortiga som deras fotsulor. Varför? För att de har lärt sig att använda dem.
One month challenge - It's all in your head
Den här bloggen startades huvudsakligen för min släkt och vänner men jag vet att även flera aktiva parkourutövare läser den så jag tänkte meddela om detta. Det här inlägget skulle handla om motorisk inlärning men det får vänta till senare.
One month challenge är ganska simpel, det handlar om mentala blockeringar. Dominic på PKGen förklarar detta så mycket bättre än jag så jag refererar helt enkelt till hans inlägg. Detta är hans initiativ, inte mitt. Men jag har antagit utmaningen och jag tycker att ni ska göra detsamma.
Utmaningen är simpel. Hitta ett hopp eller någon typ av rörelse som ni inte har gjort eller inte gör längre pga att ni är osäkra på er själva. Det är inte fråga om ni fysiskt klarar det eller inte, det ska bara handla om att ni har en mental blockering, en rädsla för att göra rörelsen. Det måste inte vara en 2 meters kong-press eller ett gap/drop på 5 meter, det är inte poängen. Försök hitta något simpelt men svårt som ni har en mental blockering mot att göra och gör det.
Det får ta tid, det får ta träning men ni eller snarare vi, har till 13 maj på oss att fundera över en mental blockering och bryta den. Den 13e tänker jag berätta om min och då vill jag läsa om era i kommentarerna till det inlägget. Skriv det gärna på Dominics inlägg också. Vi ligger en dag efter, utmaningen började igår. Ut och träna!
One month challenge är ganska simpel, det handlar om mentala blockeringar. Dominic på PKGen förklarar detta så mycket bättre än jag så jag refererar helt enkelt till hans inlägg. Detta är hans initiativ, inte mitt. Men jag har antagit utmaningen och jag tycker att ni ska göra detsamma.
Utmaningen är simpel. Hitta ett hopp eller någon typ av rörelse som ni inte har gjort eller inte gör längre pga att ni är osäkra på er själva. Det är inte fråga om ni fysiskt klarar det eller inte, det ska bara handla om att ni har en mental blockering, en rädsla för att göra rörelsen. Det måste inte vara en 2 meters kong-press eller ett gap/drop på 5 meter, det är inte poängen. Försök hitta något simpelt men svårt som ni har en mental blockering mot att göra och gör det.
Det får ta tid, det får ta träning men ni eller snarare vi, har till 13 maj på oss att fundera över en mental blockering och bryta den. Den 13e tänker jag berätta om min och då vill jag läsa om era i kommentarerna till det inlägget. Skriv det gärna på Dominics inlägg också. Vi ligger en dag efter, utmaningen började igår. Ut och träna!
Yttre fokus
Då kvällens utgång blev inställd av olika anledningar tog jag en del tid till lite enkel mental träning. En promenad på stan räckte bra. Jag tänkte inleda med att berätta om en kille jag tränat med tidigare som vid ett tillfälle berättade för mig om när han var utomlands och tränade med en kille som ägnade sig åt methode naturelle. De åkte bil till ett köpcentrum och parkerade i garaget. När de kommit in i köpcentrumet säger den här killen till min vän: "Minns du på vilket nummer vi ställde bilen på och vilka andra bilar som stod runt oss?"
Självklart hade den här killen inte glömt detta, utan ville kontrollera att min vän var medveten om sin omgivning, observerade den.
Inom Le Parkour har vi inget "krav" att notera allt i vår omgivning, vi fokuserar på rörelsen. Ett område som dessvärre tappar fokus i många fall är omgivningen, stora delar av den för att förtydliga. Jag pratar om balansen mellan fokus på den egna kroppen kontra omgivningen.
Välkänt för er aktivt tränande parkourutövare så är vi som traceurer mycket duktiga på att se möjligheter och potentiella hinder för vår framfart i den miljö där vi befinner oss, vi planerar vår rutt framöver och rör oss vidare. Det som ibland saknas är nästa steg i detta, att läsa av sin omgivning relaterat till en annan situation, att bredda sin observation, avläsning och analys.
Detta exemplifieras ganska enkelt av den träningen som vi brukar kalla people dodging* då vi måste läsa av hela vår situation, hur den kommer att ändras vartefter vi närmar oss nästa hinder. Vi läser av, förutsäger kommande händelser och inom loppet av en blinkning anpassar vi våra rörelser för att passera snabbt, enkelt och utan kontakt.
Nyckeln är observation, att skapa sig en holistisk bild av sin omgivning. Vi ska inte överanalysera, bara ta in och låta vår vana sköta sållandet av relevant information. Tänk detaljer, helheten kommer att fastna av sig själv. Detta tankesätt är inget som kräver konstant fokus från vår sida, men med viss träning hos utövaren och de här tankarna i bakhuvudet sker denna analys och avläsning ansträngningslöst. En fullständig, anpassningsbar bild av omgivning kommer hos en förberedd, mångsidig utövare att överföras till rörelser. Avvägda, snabba och exakta rörelser.
* En träningsform där utövaren rör sig genom en rörlig folkmassa (t.ex. en shoppinggata) så snabbt som möjligt utan att ha någon som helst kontakt med någon annan eller att på något sätt störa en annan människas egen framfart.
Självklart hade den här killen inte glömt detta, utan ville kontrollera att min vän var medveten om sin omgivning, observerade den.
Inom Le Parkour har vi inget "krav" att notera allt i vår omgivning, vi fokuserar på rörelsen. Ett område som dessvärre tappar fokus i många fall är omgivningen, stora delar av den för att förtydliga. Jag pratar om balansen mellan fokus på den egna kroppen kontra omgivningen.
Välkänt för er aktivt tränande parkourutövare så är vi som traceurer mycket duktiga på att se möjligheter och potentiella hinder för vår framfart i den miljö där vi befinner oss, vi planerar vår rutt framöver och rör oss vidare. Det som ibland saknas är nästa steg i detta, att läsa av sin omgivning relaterat till en annan situation, att bredda sin observation, avläsning och analys.
Detta exemplifieras ganska enkelt av den träningen som vi brukar kalla people dodging* då vi måste läsa av hela vår situation, hur den kommer att ändras vartefter vi närmar oss nästa hinder. Vi läser av, förutsäger kommande händelser och inom loppet av en blinkning anpassar vi våra rörelser för att passera snabbt, enkelt och utan kontakt.
Nyckeln är observation, att skapa sig en holistisk bild av sin omgivning. Vi ska inte överanalysera, bara ta in och låta vår vana sköta sållandet av relevant information. Tänk detaljer, helheten kommer att fastna av sig själv. Detta tankesätt är inget som kräver konstant fokus från vår sida, men med viss träning hos utövaren och de här tankarna i bakhuvudet sker denna analys och avläsning ansträngningslöst. En fullständig, anpassningsbar bild av omgivning kommer hos en förberedd, mångsidig utövare att överföras till rörelser. Avvägda, snabba och exakta rörelser.
* En träningsform där utövaren rör sig genom en rörlig folkmassa (t.ex. en shoppinggata) så snabbt som möjligt utan att ha någon som helst kontakt med någon annan eller att på något sätt störa en annan människas egen framfart.
