Sthlm Traceur

Jag har inte tränat parkour på en vecka nu, inte bra alls. Varit så mycket med skolan, jobbet, nya flickvännen. Blir liksom ingen tid eller ork över. Jag ska hålla träning på söndag som vanligt, träningen som utgick förra veckan pga SCF. Den här träningen ska inte utebli, jag ska dessutom vara i stan och träna på förmiddagen för att kompensera för allt jag missat.

Får se om jag orkar dra en runda ikväll. Alldeles för trött egentligen efter dagen och gårdagens natt, vart inte så värst mycket sova.

Jag kommer till skolan vid 8 bara för att finna min föreläsning flyttad till 9, varpå jag segar mig till gymnastiksalen och däckar på en tjockmatta. Vaknar 50 min senare och pallrar mig iväg till föreläsning. Slutar en timma tidigare än planerat och får därmed 3 timmar lunch. Går tillbaka till tjockmattan och däckar igen, vaknar av mobilen 2,5 timmar senare. Trycker i mig en macka och går till nästa föreläsning. Slutar kl 16. Phew...

I natt sover jag tidigt...

Dags för ett nytt år på GIH. Saknad av den gamla klassen blandat med en vilja att vara ledig lite till. Men man ska inte klaga, det är mycket roligare än så i skolan och det är skönt att ha något fast att göra om dagarna.

Allt är bara så bra just nu, mest tack vare en viss person. Helt enkelt det bästa som någonsin hänt mig. Skriver inte mer om det just nu, det stannar nog bäst i mitt huvud.

Nej, nu måste jag sätta fart. Massa städning att göra på Barkarby Flygfält efter SCF.

...är i full gång på Barkarby Flygfält nu, där jag av en händelse kommer jobba i år igen. Dock kan jag bara vara där på eftermiddagen idag, men imorgon har jag heldag.

Två dagar mässa med bilar, bågar, drifting, konbanor, aftermarket tuning/styling osv osv.
Jag kommer finnas där så om ni skulle råka se mig, säg hej!

Mer info på www.streetcarsfest.com

--------------------------------------
Nu ska jag till jobbet...

Detta blir ett lagom spännande inlägg för det är mest jag som behöver skiva av mig lite.

Trevlig sak nr. 1
Idag träffade jag en tjejkompis som jag bara pratat med online tidigare. Bilder gör verkligen inte vissa rättvisa.
Vi gick omkring i stan och snackade i ett par timmar och det var nog några av de bästa timmarna hittills.

Trevligt sak nr. 2
Snart dags för helg, vilket innebär Street Cars Summer Fest. Kommer bli hur kul som helst.

Dålig sak nr. 1
Har en resttenta i övermorgon, så imorgon blir det mer plugg. Men jag klagar inte, den här veckan finns det inget som kan få mig att må dåligt :)

Jag började fundera efter en intressant konversation men en nyvunnen vän.

Jag är emot att sätta människor i fack, men jag började leka med tanken om var jag skulle placera mig själv. Folk är så bra på att placera in sig i fack att de glömmer allt utanför den gruppen. Människan visar igen att hon är ett flockdjur.
Mina vänner är alltfrån rikemansfolk till punkare och jag känner mig lika hemma i hela spektrat. Så vad är då jag?

-----------------------------

Det jag kom fram till var ganska enkelt. Jag kan dra på fest i Djursholm med aldrig sinande rikemanshumor för att sedan åka direkt till stan och sätta mig och drägga i en trappa med människor jag aldrig träffat förr. Det spelar ingen roll.

Det som är jag hittar ni på ett hustak på söder med blick över stan.

Att vänta kan vara en helt fantastisk upplevelse, som precis innan man som liten skulle hugga in på paketen under granen. Men det kan också vara en pina, en osäkerhet inför något som komma skall eller för den delen, för något som man inte vet om det ska ske.

En upplevelse som inte kan beskrivas, bara behandlas. Om och om igen. Man har all tid i världen samtidigt som man känner hur tiden sakta tickar mot sitt slut.

Så vad gör man om man vill ha svaren som man inte har? Man väntar, stilla och ovetandes med inget utom en stilla önskan att allt ska gå som man vill.

Ung08-festivalen går här i Stockholm just nu. Lika kul som vanligt med alltifrån Mangateckning till Försvarsmakten, dans- och DJ-battles. Hur kul som helst... om man är under 18.

Det finns ingen åldersgräns för Ung08, verkligen inte, men det är helt otroligt vad gammal jag känner mig där med mina 22 år. Inget att klaga på, men det känns fortfarande konstigt att gå omkring där när medelåldern verkar ligga runt 16.

Men man ska väl inte klaga, dom har kul, jag har kul. Som det ska vara.

Äntligen hemma från Parkourjamet i Malmö nu, självklart lite lagom trött.

Vi (jag och tre kompisar till) lämnade centralen vid 8:20 i lördags. Jag hade tagit kontakt med en kompis i Lund och hoppade av efter ca 4,5 timmars tågresa.
Väl i Lund så tränade vi från ca 13:00 till strax efter 17. Riktigt kul btw. Lund måste verkligen vara en av sveriges bästa Parkour-städer, om inte den bästa.

Vid 17 så var det dags att dra vidare för jag skulle träffa lite folk från Eldsjäl i Malmö och elda på kvällen. Sagt och gjort åkte jag dit tillsammans med några vänner som varit med och tränat i Lund men bodde i Malmö.

Efter lite bussåkande så fick jag sällskap igen. Tyvärr fungerade Eldsjäl i Malmö på samma sätt som Eldsjäl i Stockholm, dvs om man inte säger att man ska träffas 2 veckor innan så kan ingen komma. Men jag klagade inte, jag fick hänga med en jätterolig, galet söt tjej hela kvällen. Och myggor...

Vi slog ner oss på en äng och körde lite akrobatik men myggen tyckte om oss lite väl mycket så vi drog till Burger King och käkade istället. Inte mig emot eftersom jag inte ätit mer än en baguette på hela dagen. Vi satt där till runt 23, sen började det bli dags att röra på sig.

Jag blev visad vägen till mina kompisar. Dom kollade på film och tränade flips i en judohall i närheten. Vi kom äntligen i säng runt 1.

Söndagen var inte mycket att skriva om. Bra väder, mycket folk (ca 40st) och bra träning. Malmö är liksom Lund en riktigt bra stad för Parkour. På det stora hela en klockren helg :)

Ska dra iväg snart. Två dagars parkourträning i lund och malmö plus en eldning på lördag kväll. All good :)

Vädret kommer tveklöst bli dåligt (mest för att det altid är så) men man får försöka hoppas på det bästa.

Mitt tåg går om 2 timmar så jag ska börja röra mig. Ses på måndag!

...som kom upp i mitt huvud här om dan. Jag satt på t-banan på väg in till stan för att träna i det finfina vädret. Mitt emot mig i tåget (vid andra väggen dvs) satt tre tjejer, runt 15-16 år.

Dom väsnades och fnittrade och låg på varandra om vartannat och samtalsämnen låg alltifrån killen som "va såååå snygg" till hur kompisens bröst kändes, inget ovanligt alltså...
De lyckades med marginal uppmärksamma halva vagnen alldeles själva.

Nu kanske det verkar som jag har en beef med fjortisar men min tanke var precis tvärt om. För en som "hoppat över" det stadiet (jag minns iaf inget i närheten) så kom jag att tänka på vilka livsnjutare dom är. Tänk att kunna låta, skrika och stoja och göra till stort sett vad som helst utan att känna sig obekväm. Livet cirkulerar runt allt som gör livet värt och lite till. Är inte det bara guld?

Detta medför oftast en viss respektlöshet och arrogans men som vi alla vet så  blir det bättre med tiden och jag hoppas att de tar den tiden de har att vara högljudda och arroganta för vilka andra njuter av livet som de gör?

22 grader och solnedgång, vad kan man säga? Klart jag tog ett träningspass.

Jag startade vid stureplan och sprang en runda via plattan, operan, gamla stan, slussen, medis och sen tillbaka till slussen via kajen och kungsan för att avsluta tillbaka vid norrmalmstorg och östermalm. Med sockersug och behov av något kallt så blev en milkhake på donken belöningen. Satt inte fel någonstans...

Det är häftigt vad många som känner till parkour nu, jag vet inte hur många jag pratade med under de få timmarna jag var ute ikväll, men dom var lika intresserade allihop. En kille kände t.o.m igen mig från media ;)

En annan kul grej hände. Jag råkade komma ikapp en tjej som var ute och joggade. Och på något sätt så blev hon aldrig av med mig för vi sprang samma rutt en bra bit. Jag hade lite högre tempo men stannade ibland för att öva någon teknik lite extra vilket gjorde att hon kom ikapp. Jag tappade (lyckligtvis) bort henne vid slussen, tur det så hon inte trodde att jag följde efter henne. Sånt kan ge så fel vibbar på natten.



Jaja nu ska jag slagga och drömma om något fint.

Kort historia

Rörelserna och grundprincipen bakom parkour utvecklades i den militära stidshinderbanan under vietnamkriget, där soldaterna tränades för att kunna röra sig snabbt och effektivt. En fransman vid namn Raymond Belle stod bakom detta engagemang. Raymond fick senare en son vid namn David.

Väl tillbaka i Frankrike, mer specifikt den lilla förorten Lisses strax utanför Paris, så anpassade sonen David dessa rörelseformer till stadsmiljön och något senare fick rörelsekonsten namnet "Le Parkour".

Är/är inte

Le Parkour är...
en träningsform
ett sätt att ta sig fram
en livsstil för många
lite av en konstform
ett hittills unikt sätt att se på och använda sig av sin miljö

Le Parkour är inte...
ineffektiv röresle
en extremsport (i min åsikt)
till för att visas upp
något som går att tävla i

Le Parkour är konsten att fly och konsten att nå. Det är konsten att förflytta sig från punkt A till punkt B med bara den egna kroppen som hjälpmedel på ett så snabbt effektivt och kontrollerat sätt som möjligt, allt utifrån utövarens egna förutsättningar. En aktiv utövare kallas "traceur" (kv. traceuse) och tränar sig för att bli starkare och säkrare i den miljön han/hon befinner sig i.

Halva dagen spenderad i skärgården och andra halvan med träning i stan, inte så mycket att klaga på egentligen. Eller jo, för den personen jag helst vill träffa nu när jag är ledig har rest bort :(

Man får väl stå ut...

Ok, det ser inte mycket ut än så länge men detta ska väl sakta men säkert bli en blogg ;)