Minnen från förr
Igår var det valborg och jag höll nästan på att glömma en av de viktigaste sakerna jag gör varje år: Majbrasan i Stocksund. För er som inte känner till det så har jag bott där till stort sett hela mitt liv. Om ni inte har nått större intresse av hur jag tänker om platser där jag växte upp så behöver ni inte läsa vidare, för det är vad det här inlägget handlar om.
Jag tror inte att det är möjligt att växa ifrån sin hemort, men man kan komma en bra bit därifrån. När jag var på väg ner mot brasan på Svanholmen funderade jag en del, jag såg småkillar gående med sina föräldrar och tänkte; det där brukade vara jag.
Då var smällare ungefär det roligaste som fanns på valborg, det var halva meningen med kvällen. Jag minns fortfarande inte vad det var som var så kul, men kul var det. Vi stod vid vattnet och skjöt ner raketer som torpeder i vattnet.
Majbrasan var annorlunda då också, visst var man mycket mindre men brasan var också mycket större, inte den lilla 3x3x2 meter grenhög det är idag. Det var innan kommunen förbjöd privat dumpning på majbrasan vilket resulterade i att den bestod av allt från spjälsängar till stubbar som säkert skulle hålla till nästa års majbrasa. Men då var det iaf en jäääkla brasa.
Om jag inte missminner mig så var det för två år sedan som brasan var extremt ovillig att ta eld. Detta tyckte jag var himla tråkigt och ringde dit ett gäng eldartister. Dessa härliga människor kom ut till Stocksund och tillsammans med mig gick loss med eldleksaker och stod för underhållningen tills brasan kommit igång.
Det var förr. Igår fick jag faktiskt känslan av hur länge sen det faktiskt var som jag kunde komma ner dit och känna igen hälften varav många var jämnåriga vänner. Dock så mycket har det inte ändrats, kidsen grillar korv vid sin egen lilla brasa på stranden, de vuxna står och dricker vin, någon pratar dålig engelska med sin utländska kusin.
En sak som härligt nog alltid varit detsamma är en av mina äldsta och bästa vänner, trots att vi ses alldeles för sällan. Vi har gått i samma skola nästan hela skoltiden men av någon anledning alltid i parallellklasser. En extremt begåvad sångare som brukar sjunga i kören vid brasan och sedan gå med familjen upp till sitt hus nära brasan och äta middag med nära och kära. Jag blev inbjuden och spenderade resten av kvällen där med bra mat, sång och musik, vin och härliga människor.
Det började bli dags att röra sig hemåt och i Stocksund går bussarna precis lika sällan som när jag flyttade därifrån. Jag klagade inte, det innebar en skön kvällspromenad till Danderyds sjukhus. Det blir en väldig nostalgi att gå igenom sina gamla kvarter. Förbi mitt gamla hem, huset där min dåvarande bästa vän bodde, Stocksunds wärdshus som fortfarande har de bästa pizzorna jag vet, huset där den där jättesnygga tjejen bodde, min gamla skola, bron över E18 som jag gick balansgång på dum som jag var... Ett under att jag aldrig ramlade ner.
Efter en skön kväll full av gamla minnen kom jag hem till Sundyberg. Kändes konstigt, det är fortfarande som att jag åker hemifrån varje gång jag lämnar Stocksund. Antar att det finns ställen som man verkligen aldrig växer ifrån.
Jag tror inte att det är möjligt att växa ifrån sin hemort, men man kan komma en bra bit därifrån. När jag var på väg ner mot brasan på Svanholmen funderade jag en del, jag såg småkillar gående med sina föräldrar och tänkte; det där brukade vara jag.
Då var smällare ungefär det roligaste som fanns på valborg, det var halva meningen med kvällen. Jag minns fortfarande inte vad det var som var så kul, men kul var det. Vi stod vid vattnet och skjöt ner raketer som torpeder i vattnet.
Majbrasan var annorlunda då också, visst var man mycket mindre men brasan var också mycket större, inte den lilla 3x3x2 meter grenhög det är idag. Det var innan kommunen förbjöd privat dumpning på majbrasan vilket resulterade i att den bestod av allt från spjälsängar till stubbar som säkert skulle hålla till nästa års majbrasa. Men då var det iaf en jäääkla brasa.
Om jag inte missminner mig så var det för två år sedan som brasan var extremt ovillig att ta eld. Detta tyckte jag var himla tråkigt och ringde dit ett gäng eldartister. Dessa härliga människor kom ut till Stocksund och tillsammans med mig gick loss med eldleksaker och stod för underhållningen tills brasan kommit igång.
Det var förr. Igår fick jag faktiskt känslan av hur länge sen det faktiskt var som jag kunde komma ner dit och känna igen hälften varav många var jämnåriga vänner. Dock så mycket har det inte ändrats, kidsen grillar korv vid sin egen lilla brasa på stranden, de vuxna står och dricker vin, någon pratar dålig engelska med sin utländska kusin.
En sak som härligt nog alltid varit detsamma är en av mina äldsta och bästa vänner, trots att vi ses alldeles för sällan. Vi har gått i samma skola nästan hela skoltiden men av någon anledning alltid i parallellklasser. En extremt begåvad sångare som brukar sjunga i kören vid brasan och sedan gå med familjen upp till sitt hus nära brasan och äta middag med nära och kära. Jag blev inbjuden och spenderade resten av kvällen där med bra mat, sång och musik, vin och härliga människor.
Det började bli dags att röra sig hemåt och i Stocksund går bussarna precis lika sällan som när jag flyttade därifrån. Jag klagade inte, det innebar en skön kvällspromenad till Danderyds sjukhus. Det blir en väldig nostalgi att gå igenom sina gamla kvarter. Förbi mitt gamla hem, huset där min dåvarande bästa vän bodde, Stocksunds wärdshus som fortfarande har de bästa pizzorna jag vet, huset där den där jättesnygga tjejen bodde, min gamla skola, bron över E18 som jag gick balansgång på dum som jag var... Ett under att jag aldrig ramlade ner.
Efter en skön kväll full av gamla minnen kom jag hem till Sundyberg. Kändes konstigt, det är fortfarande som att jag åker hemifrån varje gång jag lämnar Stocksund. Antar att det finns ställen som man verkligen aldrig växer ifrån.
Kort summering
Jag varit borta i två veckor nu och även innan dess var det ett tag sen jag uppdaterade. Tänkte skriva lite om de senaste två veckorna, mest för att jag ska minnas men också för er som kanske undrar varför jag dissat er i två veckor :)
Jag har alltså spenderat en vecka på skidor mellan Abisko och Kebnekaise och en vecka på carvingskidor, snowboard, längdskidor och telisar i Björkliden. Jag kom tillbaka till Stockholm tidigt imorse.
Söndag 8e Mars kl 18.12 satte jag mig med en proppfull ryggsäck, en lka proppfull bärsäck 2000, två par skidor och en snowboard (fråga inte ens hur jag fick det till centralen) på tåget mot Abisko. Ca 18 timmar senare står vi med all packning på Abisko turiststation redo att dra iväg med målet på Kebnekaise fjällstation.
Första dagen går hackigt, de flesta är ovana på skidor och vi tar oss sakta framåt. Lunchen går lite segt men vi tar oss vidare ganska bra ända tills vi hamnar på en frusen fors och får sakta men säkert klättra upp i djup snö för att hitta tillbaka till en lättare väg. Sent samma kväll kommer vi, trötta men glada fram till Abiskojaure, äter middag och somnar. Djupt.
Den kommande dagen har den längsta etappen på lite drygt 2 mil och börjar dessutom med en stigning på ca 220 höjdmeter. Skidvanan börjar bli bättre men det blir en lång dag och efter ca 8 timmars aktivt skidande plus pauser når vi Alesjaure, ett antal fjällstugor.
Följande dag jobbar vi oss vidare med ökad rutin och effektivitet till Tjetjka och dagen efter passerar vi genom Tjetjkapasset.
Tjetjkapasset var nog en av favoritdestinationerna under resan. Troligen den finaste platsen på hela turen. Utsikten från Keb hade nog varit bättre men den sparar vi till nästa tur. Bilden här ovanför är efter vi kommit ner i själva dalen, utsikten uppifrån var ganska mycket bättre.
Vi rör oss vidare mot Sälkastugorna, som förövrigt hade en väldigt mysig bastu. Dagen efter nådde vi Singi.
Vid Singistugorna slutade vi röra oss söderut (ungefär den riktningen som bilden är tagen) och satte kursen ganska rakt österut. Nästa destination: Kebnekaise fjällstation. Där väntade en varm bastu, sängar och en 3-rätters middag.
Söndag den 15e kl 9 lämnade vi fjällstationen via skoter och åkte till Nikkaluokta (Sveriges kallaste plats), dock lyckligtvis bara för att kliva av skotrarna och in i en varm buss på väg till Björkliden.
Veckan i Björkliden var med undantag för de tidvis starka vindarna som tvingade personalen att stänga vissa liftar en helt klockren vecka. Det roligaste är att jag inte klassar mig som xxx-åkare längre. Carving, bräda, telemark, allt går ner. Dock känner jag att i pisten vill jag ha ett par ganska breda carvingskidor med bra midja, utanför pisten vill jag ha en freeridebräda för djupsnö och för chilldagar vill jag glida ner på ett par telisar, gärna twintip.
Efter två veckor åkning, tungt bärande, tentor, examinationer, finslipande av teknik, massvis med djupsnöåkning och offpist så är jag ganska nöjd med åkningen för i år och är nu enormt glad att vara hemma igen.
Jag har alltså spenderat en vecka på skidor mellan Abisko och Kebnekaise och en vecka på carvingskidor, snowboard, längdskidor och telisar i Björkliden. Jag kom tillbaka till Stockholm tidigt imorse.
Söndag 8e Mars kl 18.12 satte jag mig med en proppfull ryggsäck, en lka proppfull bärsäck 2000, två par skidor och en snowboard (fråga inte ens hur jag fick det till centralen) på tåget mot Abisko. Ca 18 timmar senare står vi med all packning på Abisko turiststation redo att dra iväg med målet på Kebnekaise fjällstation.
Första dagen går hackigt, de flesta är ovana på skidor och vi tar oss sakta framåt. Lunchen går lite segt men vi tar oss vidare ganska bra ända tills vi hamnar på en frusen fors och får sakta men säkert klättra upp i djup snö för att hitta tillbaka till en lättare väg. Sent samma kväll kommer vi, trötta men glada fram till Abiskojaure, äter middag och somnar. Djupt.
Den kommande dagen har den längsta etappen på lite drygt 2 mil och börjar dessutom med en stigning på ca 220 höjdmeter. Skidvanan börjar bli bättre men det blir en lång dag och efter ca 8 timmars aktivt skidande plus pauser når vi Alesjaure, ett antal fjällstugor.
Följande dag jobbar vi oss vidare med ökad rutin och effektivitet till Tjetjka och dagen efter passerar vi genom Tjetjkapasset.
Tjetjkapasset var nog en av favoritdestinationerna under resan. Troligen den finaste platsen på hela turen. Utsikten från Keb hade nog varit bättre men den sparar vi till nästa tur. Bilden här ovanför är efter vi kommit ner i själva dalen, utsikten uppifrån var ganska mycket bättre.
Vi rör oss vidare mot Sälkastugorna, som förövrigt hade en väldigt mysig bastu. Dagen efter nådde vi Singi.
Vid Singistugorna slutade vi röra oss söderut (ungefär den riktningen som bilden är tagen) och satte kursen ganska rakt österut. Nästa destination: Kebnekaise fjällstation. Där väntade en varm bastu, sängar och en 3-rätters middag.
Söndag den 15e kl 9 lämnade vi fjällstationen via skoter och åkte till Nikkaluokta (Sveriges kallaste plats), dock lyckligtvis bara för att kliva av skotrarna och in i en varm buss på väg till Björkliden.
Veckan i Björkliden var med undantag för de tidvis starka vindarna som tvingade personalen att stänga vissa liftar en helt klockren vecka. Det roligaste är att jag inte klassar mig som xxx-åkare längre. Carving, bräda, telemark, allt går ner. Dock känner jag att i pisten vill jag ha ett par ganska breda carvingskidor med bra midja, utanför pisten vill jag ha en freeridebräda för djupsnö och för chilldagar vill jag glida ner på ett par telisar, gärna twintip.
Efter två veckor åkning, tungt bärande, tentor, examinationer, finslipande av teknik, massvis med djupsnöåkning och offpist så är jag ganska nöjd med åkningen för i år och är nu enormt glad att vara hemma igen.
För mycket tid?
Just nu vet jag inte vad jag ska göra, en ganska skum känsla när jag är hemma. Av allt jag kan göra hemma med dator, instrument, tv osvosv så har jag inget att göra. Zenith ligger och sover på mina fötter. Hade det varit varmt och torrt hade jag varit i stan och tränat för länge sen men efter en dag med idrottskurser i skolan så känns inte energin på topp.
Sova är inget alternativ än, plus att jag måste sabba min redan inexistenta dygnsrytm ikväll så den är väl förberedd för HJK imorgon.
Fan, det är fredag kväll, känns som man borde kunna hitta på nånting...
Anywho, I is bored. Snart drar jag ut och tränar iaf.
UPPDATERING
Nää, nån träning blev det inte. Jag passade istället på att göra om utseendet på bloggen lite. Är inte helt klar med småpysslet men huvuddelen är klar. Nu måste jag sova, jobb imorrn.
Sova är inget alternativ än, plus att jag måste sabba min redan inexistenta dygnsrytm ikväll så den är väl förberedd för HJK imorgon.
Fan, det är fredag kväll, känns som man borde kunna hitta på nånting...
Anywho, I is bored. Snart drar jag ut och tränar iaf.
UPPDATERING
Nää, nån träning blev det inte. Jag passade istället på att göra om utseendet på bloggen lite. Är inte helt klar med småpysslet men huvuddelen är klar. Nu måste jag sova, jobb imorrn.
Svårt det blev
Ok, två inlägg så snart efter varandra är inte riktigt jag, eller rättare sagt det har inte varit jag på senaste tiden men detta kräver ett eget inlägg.
Jag ska skaffa katt, eller snarare det är redan gjort den är bara inte här riktigt än. Helt perfekt, mer parkourmässiga djur får man leta efter, förutom ekorrar kanske men dom är nog lite för folkskygga...
Som rubriken säger så har jag ett problem. Vet inte vad han ska heta. Största anledningen är nog att det blev lite spontant, inte idén för den har jag haft hur länge som helst, men att faktiskt hitta en och köpa. Men ett namn, jag tänkte mig alltid att jag skulle ha en katt svart/grå/vit katt som hette Zenith. Färgen stämmer, men ja, jag får se.
Här finns en bild iaf, eller ja två egentligen
Jag måste läsa på lite mer också och köpa lite grejer, ska nog ta kontakt med en gammal vän...
Jag ska skaffa katt, eller snarare det är redan gjort den är bara inte här riktigt än. Helt perfekt, mer parkourmässiga djur får man leta efter, förutom ekorrar kanske men dom är nog lite för folkskygga...
Som rubriken säger så har jag ett problem. Vet inte vad han ska heta. Största anledningen är nog att det blev lite spontant, inte idén för den har jag haft hur länge som helst, men att faktiskt hitta en och köpa. Men ett namn, jag tänkte mig alltid att jag skulle ha en katt svart/grå/vit katt som hette Zenith. Färgen stämmer, men ja, jag får se.
Här finns en bild iaf, eller ja två egentligen
Jag måste läsa på lite mer också och köpa lite grejer, ska nog ta kontakt med en gammal vän...
Vardagsfunderingar
Ännu en påminnelse från en vän och ännu ett inlägg.
Jag tänkte inte skriva någon uppsats om nyår, tror alla vet när det var. Kan iaf säga att det var ruskigt kul och att jag inte ska dricka för mycket när jag inte ätit middag :)
På senaste tiden har jag funderat en del på folks vardagsbeteenden. Som aktiv utövare av le parkour så rör jag mig en hel del på sätt som inte är helt normala samt att i träningen så tar jag mig då och då till platser där få människor uppehåller sig men som däremot gör det lätt att observera hur folk rör sig och agerar.
Först har vi det här med sura miner. Vad är grejen med att bara se glad ut när man pratar med en vän eller släkting? Som om leendet är något som måste klistras på för att man måste. Testa att ta en tur på stan och 1. se inte sur ut och 2. bjud på ett leende lite då och då.
Mer då... Den här härliga grejen som människor gör, att pressa sig in i tunnelbanan och sen rusha ut ur tunnelbanan bara för att ställa sig och vänta i kön till rulltrappan (?!) när den vanliga trappan står näst intill tom. Ett beteende som jag fortfarande inte fattar. Varför är det bara ok att anstränga sig när det är meningen att man ska göra det? Verkar dumt att använda kroppen i onödan, det är ju inte som om den är byggd för rörelse heller.
En litet tillägg här, med detta menar jag inte att folk är långsamma eller sega, verkligen inte. Jag är hel en förespråkare av att välja sin egen väg och tempo, men parkourträningen sätter sin prägel på hur omgivningen uppfattas och hur rörelser hanteras. Jag är inte stressad, känner att jag måste komma fram snabbare än alla andra. Jag tycker bara om att röra mig fort.
Imorgon ska jag träna i stan iaf, ser fram emot det. Få saker går upp mot känslan av att världen saktar ner. Nej nu har jag några mail att skriva. Gott nytt år på er!
Jag tänkte inte skriva någon uppsats om nyår, tror alla vet när det var. Kan iaf säga att det var ruskigt kul och att jag inte ska dricka för mycket när jag inte ätit middag :)
På senaste tiden har jag funderat en del på folks vardagsbeteenden. Som aktiv utövare av le parkour så rör jag mig en hel del på sätt som inte är helt normala samt att i träningen så tar jag mig då och då till platser där få människor uppehåller sig men som däremot gör det lätt att observera hur folk rör sig och agerar.
Först har vi det här med sura miner. Vad är grejen med att bara se glad ut när man pratar med en vän eller släkting? Som om leendet är något som måste klistras på för att man måste. Testa att ta en tur på stan och 1. se inte sur ut och 2. bjud på ett leende lite då och då.
Mer då... Den här härliga grejen som människor gör, att pressa sig in i tunnelbanan och sen rusha ut ur tunnelbanan bara för att ställa sig och vänta i kön till rulltrappan (?!) när den vanliga trappan står näst intill tom. Ett beteende som jag fortfarande inte fattar. Varför är det bara ok att anstränga sig när det är meningen att man ska göra det? Verkar dumt att använda kroppen i onödan, det är ju inte som om den är byggd för rörelse heller.
En litet tillägg här, med detta menar jag inte att folk är långsamma eller sega, verkligen inte. Jag är hel en förespråkare av att välja sin egen väg och tempo, men parkourträningen sätter sin prägel på hur omgivningen uppfattas och hur rörelser hanteras. Jag är inte stressad, känner att jag måste komma fram snabbare än alla andra. Jag tycker bara om att röra mig fort.
Imorgon ska jag träna i stan iaf, ser fram emot det. Få saker går upp mot känslan av att världen saktar ner. Nej nu har jag några mail att skriva. Gott nytt år på er!
Julledigt
Dåligt med uppdateringar som vanligt. Det beror nog mest på att jag har lite jullov och tar mycket tid till annat, mest att skriva texter till Parkour Akademins hemsida.
Jag kommer självklart att posta länken här när sidan har fått lite mer grafik och innehåll.
Som det är nu så åker jag ner till Linköping för att spendera julen med min mysiga familj. Det tar alltid emot att lämna stan men man vet ju att man kommer tillbaka inom kort, tänkte försöka komma hem fredag natt. Skönt att träffa familjen ett tag iaf. Lite synd att man måste åka hem tidigare men jag har saker att ta hand om här hemma i helgen.
Nej, nu måste jag packa klart. Ska ut och luncha med brorsan snart och sen åker vi.
Här är en julbild också, eller ja... utomhus är det iaf, dagen för julafton. Jag klagar faktiskt inte, skulle det vara snö hade det bara varit slask iaf och som det är nu så kan vi träna. Dessutom har världen varit mestadels jämngrå i säkert en månad så det känns dumt att klaga på blå himmel.
God jul och Gott nytt år på er allihop! Och träningsvärk ;)
Jag kommer självklart att posta länken här när sidan har fått lite mer grafik och innehåll.
Som det är nu så åker jag ner till Linköping för att spendera julen med min mysiga familj. Det tar alltid emot att lämna stan men man vet ju att man kommer tillbaka inom kort, tänkte försöka komma hem fredag natt. Skönt att träffa familjen ett tag iaf. Lite synd att man måste åka hem tidigare men jag har saker att ta hand om här hemma i helgen.
Nej, nu måste jag packa klart. Ska ut och luncha med brorsan snart och sen åker vi.
Här är en julbild också, eller ja... utomhus är det iaf, dagen för julafton. Jag klagar faktiskt inte, skulle det vara snö hade det bara varit slask iaf och som det är nu så kan vi träna. Dessutom har världen varit mestadels jämngrå i säkert en månad så det känns dumt att klaga på blå himmel.
God jul och Gott nytt år på er allihop! Och träningsvärk ;)
Jul snart...
Jag fick en påminnelse häromdagen att jag inte skrivit på länge, jag är fullt medveten om det dessvärre. Största anledningen till det är nog att jag inte haft någon större lust, humöret har skiftat lite och jag har haft lite av en nereperiod. Blir så ibland, men det är väl bara att hoppas på det bästa. Eller ja, något bra iaf.
Idag blev jag iaf på lite bättre humör för idag hade vi sol i Stockholm för första gången på säkert en månad. Jag passade på att fota lite på väg till skolan, dom ligger här nere. Inget stort, bara skönt att ha lite bilder med solsken för en gångs skull. Nästan svårt att tro att dom här bidlerna är tagna i mitten av december, ser mer ut som vårbilder. Behövde ändå testa min mobilkamera (bytte ut min gamla mobil för ett tag sen, har en SE C902 nu). Tyckte den gjorde ett ganska bra jobb :)
Parkourträningarna körs på som vanligt. Tyvärr har jag missad båda de senaste pga sjukdom och luciafirande. Det senaste var hur grymt som helst btw. GIH har en tradition kallad fackelsimmet som är en formationssimning med facklor i en kolsvart simhall. Hur snyggt som helst.
I år fick jag dessutom elda som en intro till det med min nya Levi-stick. Jag har aldrig eldat i en simhall förut, klart rekommenderat. Vet inte om jag kan få tag i några av bilderna tyvärr, hade varit kul. Blev lite intressant att elda när det redan var 30 grader i luften :)
På tal om träningar, eller snarare rörelse så såg jag här om dagen en liten kille på kanske 7-8 år som inte ville sitta still på bänken i tunnelbanan utan klättrade omkring på den, satt på ryggstödet osv. Nämnas bör att han aldrig var i närheten av spåren, han klättrade omkring på bänken. Detta tyckte hans mor var jättedåligt och gnällde ständigt på att han inte kunde sitta still. Vad är det för fel på vissa föräldrar??
Det är ju bra, säg till stackarn att han inte får röra sig. Säg till honom att det enda som är accepterat är att sitta still på sin bänk och vänta på t-banan. Det kanske verkar larvigt men jag blir allvarligt bekymrad när föräldrar inte låter sina barn röra sig, får utlopp för den energi dom har. Den energin kommer ju gå ut på ett eller annat sätt, om inte där så kommer den ut hemma istället.
Eldjobb på väg också. I slutet av januari ska jag och min bästa tjejkompis köra en show på en 30-årsfest. Kommer behöva förberedas en del så jag ligger i hårdträning.
Det var väl det just nu. Fortfarande inte enormt skrivsugen men det kanske kommer senare. Ska försöka bli lite mer uppåt först. Jullov och en tur till föräldrarna kan nog hjälpa lite iaf.
Idag blev jag iaf på lite bättre humör för idag hade vi sol i Stockholm för första gången på säkert en månad. Jag passade på att fota lite på väg till skolan, dom ligger här nere. Inget stort, bara skönt att ha lite bilder med solsken för en gångs skull. Nästan svårt att tro att dom här bidlerna är tagna i mitten av december, ser mer ut som vårbilder. Behövde ändå testa min mobilkamera (bytte ut min gamla mobil för ett tag sen, har en SE C902 nu). Tyckte den gjorde ett ganska bra jobb :)
Parkourträningarna körs på som vanligt. Tyvärr har jag missad båda de senaste pga sjukdom och luciafirande. Det senaste var hur grymt som helst btw. GIH har en tradition kallad fackelsimmet som är en formationssimning med facklor i en kolsvart simhall. Hur snyggt som helst.
I år fick jag dessutom elda som en intro till det med min nya Levi-stick. Jag har aldrig eldat i en simhall förut, klart rekommenderat. Vet inte om jag kan få tag i några av bilderna tyvärr, hade varit kul. Blev lite intressant att elda när det redan var 30 grader i luften :)
På tal om träningar, eller snarare rörelse så såg jag här om dagen en liten kille på kanske 7-8 år som inte ville sitta still på bänken i tunnelbanan utan klättrade omkring på den, satt på ryggstödet osv. Nämnas bör att han aldrig var i närheten av spåren, han klättrade omkring på bänken. Detta tyckte hans mor var jättedåligt och gnällde ständigt på att han inte kunde sitta still. Vad är det för fel på vissa föräldrar??
Det är ju bra, säg till stackarn att han inte får röra sig. Säg till honom att det enda som är accepterat är att sitta still på sin bänk och vänta på t-banan. Det kanske verkar larvigt men jag blir allvarligt bekymrad när föräldrar inte låter sina barn röra sig, får utlopp för den energi dom har. Den energin kommer ju gå ut på ett eller annat sätt, om inte där så kommer den ut hemma istället.
Eldjobb på väg också. I slutet av januari ska jag och min bästa tjejkompis köra en show på en 30-årsfest. Kommer behöva förberedas en del så jag ligger i hårdträning.
Det var väl det just nu. Fortfarande inte enormt skrivsugen men det kanske kommer senare. Ska försöka bli lite mer uppåt först. Jullov och en tur till föräldrarna kan nog hjälpa lite iaf.
Dåligt med uppdateringar
Kanske ingen nyhet för er som läser här, men jag har inte riktigt tagit mig tid att skriva något på ett tag. Dessutom så har det inte hänt så mycket som jag känner för att skriva om. Vardagen känns inte tillräckligt spännande och parkouren är på lågvarv med det rådande väglaget.
När det händer något kul så skriver jag mer men tills dess så får det vara. Nu måste jag plugga :S
När det händer något kul så skriver jag mer men tills dess så får det vara. Nu måste jag plugga :S
Bara lite bilder
Dags för ett vardagsinlägg igen, det känns om det var ett tag sen. Inte för att det är spännande för er att läsa (undantaget mina kära föräldrar kanske) men det är skönt för mig att skriva av mig.
Tänkte inte skriva jättemycket för jag orkar inte, vardagen är inte tillräckligt spännande just nu. Fick besök av en kompis och åt B&J idag iofs, det var kul iaf. Tyckte att det var dags för lite bilder.
Först detta (bilden ovanför). Hur kan dom vara så taskiga så dom ställer en klätterställning som den här på gräsmattan framför min skola och inte låter mig klättra i den???!! Grymma värld... Vaddå hoppbacke liksom?
Dom här hittade jag och en god vän när vi var ute och letade taklampa till mig. Det är nog världens coolaste lampa, det är ju verkligen tre led-poi! Hur snyggt som helst, men med en prislapp på 1300 så tror jag att jag chillar så länge.
Jag bytte äntligen ut min mobil idag också, började få damp på den gamla. Usch jag hade massor att skriva om imorse men nu är allt borta. Det får duga helt enkelt.
Tänkte inte skriva jättemycket för jag orkar inte, vardagen är inte tillräckligt spännande just nu. Fick besök av en kompis och åt B&J idag iofs, det var kul iaf. Tyckte att det var dags för lite bilder.
Först detta (bilden ovanför). Hur kan dom vara så taskiga så dom ställer en klätterställning som den här på gräsmattan framför min skola och inte låter mig klättra i den???!! Grymma värld... Vaddå hoppbacke liksom?
Dom här hittade jag och en god vän när vi var ute och letade taklampa till mig. Det är nog världens coolaste lampa, det är ju verkligen tre led-poi! Hur snyggt som helst, men med en prislapp på 1300 så tror jag att jag chillar så länge.
Jag bytte äntligen ut min mobil idag också, började få damp på den gamla. Usch jag hade massor att skriva om imorse men nu är allt borta. Det får duga helt enkelt.
Bara en sak.
Jag älskar mig familj. Jättemycket.
Ointressant inlägg jag vet, behövde bara skriva det =D
Blir kanske ett parkourinlägg senare ikväll, annars blir det imorgon efter instruktörsträningen.
Ointressant inlägg jag vet, behövde bara skriva det =D
Blir kanske ett parkourinlägg senare ikväll, annars blir det imorgon efter instruktörsträningen.
Höst och vardagsfunderingar
Ok, ok, ok... Jag medger att det är höst, men i mitt huvud är det sommar ett tag till, speciellt när man fortfarande kan sitta ute i t-shirt. Det är inte jag på bilden btw men jag tog den igår utanför skolan. Vintern har iaf ingen brådska, tur det.
Jag har funderat en del på sistone, speciellt under min senaste promenad i stan, den dagen bilden togs faktiskt.
Folk har en massa beteenden som jag inte riktigt förstår, eller gillar för den delen. Här om dagen åkte jag t-bana, stod i gången vid dörrarna. Mitt emot mig håller två småtjejer på och leker och klättrar i alla stänger man ska hålla sig i och har jättekul. Det bästa var att deras mamma såg ut att älska det och uppmuntrade dom för fullt. Poäng till henne! Bredvid satt en dam som såg ut som hon skulle lacka ur vilken sekund som helst. Jag hoppades verkligen att hon skulle kläcka ur sig att "tunnelbanan minsann inte är någon lekplats" så jag hade fått säga att jo, det är den visst :P
En annan sak. Folk som har kul och skrattar hejdlöst åt saker, oftast fjortisar förstås men många andra också. Dom kollar folk snett på som om dom hade gjort världens konstigaste sak. Folk borde inte vara så känsliga. Låt andra ha kul och var glad för dom eller sköt er själva.
Jag stör mig lite på att varje gång står där ett gäng kids och röker. Fan, dom flesta ser inte ens ut som att dom får ha lagligt sex än. Det är för tidigt alltså.. helst att dom inte börjar alls förstås.
Jag märker att jag ser med en viss beundran på gamla människor, eller ja iaf dom som besvarar ett leende med ett leende. Inte för åldern i sig, att dom skulle behöva min åsikt på något sätt, utan för det att det finns så mycket skit i världen man kan dö av, bli handikappad av osv. och det är häftigt att se dom som varit med om så mycket och fortarande går stadigt på båda benen.
Jag hade en massa tankar i huvudet under den promenaden, och mådde allmänt bra, mycket pga vädret. Så jag avslutade promenaden med att åka 4an hela vägen tillbaka till skolan, mest för att njuta av utsikten från västerbron. Det är alltid skönt att inse hur mycket jag älskar min stad. Min oändliga lekplats.
Funderingar, funderingar...
En tre timmars föreläsning tog 55 min så jag fick lite tid över. Tid jag ska använda till en lugn promenad i stan för att samla tankarna lite. Visst är det intressant hur allt kan förändras inom så kort tid?
Jag kanske skriver mer senare, nu ska jag till stan...
Jag kanske skriver mer senare, nu ska jag till stan...
Yakuza Red - Recension
En recension av Yakuza Red från Vattenpipan.com
Första intryck och konstruktion
Vad gör man om man redan har en stor fin pipa men inte orkar släpa med sig den överallt, eller bara röker med en kompis? Jo, man fixar en mindre...
Jag fastnade mest för den här pipan pga utseendet och vasen, både för sin dekor men också för stabiliteten, något jag gärna har i en pipa som jag har med ute på en mjuk gräsmatta. Vasen är förstås även stabil pga tjockleken på glaset i botten.
Första intrycket när jag fick hem den var att den (undantaget vasen) är nästan är lite lila i tonen under vissa ljusförhållanden, förutom slangen som alltid är lila. Lite intressant färgval, men inget att klaga på.
Pipan som (trots sitt japanska ”arv”) kommer från Kina kan räknas som midi, sträcker sig 47 cm över marken och väger ca 1,5 kg. Basen mäter 13 cm i diameter, vasens hals är 4 cm och slangen som följer med är lite drygt 12 dm lång.
Rökning
De flesta små pipor får snabbt bra kräm och denna är inget undantag, nackdelen blir förtås att den (liksom andra små pipor) snabbare blir varm. Den fungerar dock felfritt och utan läckage. Ett aningen bredare kolfat hade inte skadat men det är bara en petitess. Felfri rökning från en vacker pipa, inget att klaga på!
Rengöring
Storleken gör rengöringen enkel, speciellt om man som jag är van vid en större pipa. Dessvärre går inte ventilen att skruva av så den bör sköljas ur ordentligt mellan rökningar. Toppen, precis under gummipackingen måste skruvas på vid montering vilket kan kännas lite segt, men å andra sidan sitter kolfatet väl fast. Inget att klaga på här heller.
Slutlig kommentar (och lite fler bilder)
Jag älskar fortfarande utseendet på den här pipan, även om stammen kan se aningen lila ut under vissa ljusförhållanden, dock inte på foton som ni ser. Som en pipa som man gärna tar med sig så skulle jag också uppskatta en längre slang trots att den kommer bli lättare att dra omkull. Oavsett så kommer nog ändå att byta ut den mot en annan färg, t.ex. röd.
Jag är jättenöjd och väldigt glad att jag fått tag i ett så bra komplement till min större pipa. Självklart funkar den lysande som din enda pipa också och funkar väldigt bra att ta med sig, den blir inte stor nerpackad direkt, plus att den är stabil och fungerar perfekt. Och om du inte gillar färgen eller tycker att stammen är för kurvig, ta den svarta versionen!
Parkourveckan slut
Och äntligen lite lugn och ro och kanske t.o.m lite fokus på skolan igen. Med lite tur iaf, jag har lite annat som distraherar mig nu för tiden. Jag mår ganska bra efter idag iaf, kändes som hjärtat slog ett par extra slag också.
Men nu är det en pluggvecka framöver, självklart med dom vanliga parkourträningarna också. Jag behöver något kul att skriva examensarbete om. Hjälp! Några bra (idrotts- eller hälsorelaterade) idéer? Mitt stora intresse ligger ju inom motorisk inlärning, utvecklandet av balans, koordination, kropps- och rumsuppfattning osv, men det skulle bli en lite för jobbig (och lång) studie för en termin...
Parkour Akademin går bra som vanligt. JAG VILL TILL LONDON!!!
Behövde bara skriva det....
Och förresten, ni från eldsjäl som läser det här. Jag har en shisha som måste rökas in och färsk hallontobak. Får dra hit er nån dag.
Jag börjar visst 13 imorgon så jag tänker inte sova på ett tag utan fixa middag. Jag blev lite sugen på köttfrossa så jag ska köra in 0,5 kilo kött i micron, trycka ner det i stekpannan, salta och peppra och se vad som händer ;)
Men nu är det en pluggvecka framöver, självklart med dom vanliga parkourträningarna också. Jag behöver något kul att skriva examensarbete om. Hjälp! Några bra (idrotts- eller hälsorelaterade) idéer? Mitt stora intresse ligger ju inom motorisk inlärning, utvecklandet av balans, koordination, kropps- och rumsuppfattning osv, men det skulle bli en lite för jobbig (och lång) studie för en termin...
Parkour Akademin går bra som vanligt. JAG VILL TILL LONDON!!!
Behövde bara skriva det....
Och förresten, ni från eldsjäl som läser det här. Jag har en shisha som måste rökas in och färsk hallontobak. Får dra hit er nån dag.
Jag börjar visst 13 imorgon så jag tänker inte sova på ett tag utan fixa middag. Jag blev lite sugen på köttfrossa så jag ska köra in 0,5 kilo kött i micron, trycka ner det i stekpannan, salta och peppra och se vad som händer ;)
Några funderingar
Den senaste tidens händelser har fått mig att fundera lite. Det har inte varit något speciellt, bara småsaker som fått mig att tänka till.
Idag t.ex. (eller igår blir det vid den här tiden) så satt jag och funderade på vägen till skolan. Folk som jag såg omkring mig såg så besvärade ut, nedtyngda. Antingen var de väskor, stora jackor eller något annat dom släpade på plus att dom sällan så så värst glada ut.
Jag funderade på hur jag skulle känna mig i deras ställe, med mina egna erfarenheter av mig själv dvs. Hur orörlig och nedtyngd jag skulle känna mig. Att inte kunna springa som jag kan, röra mig som jag kan. Det vore hemskt.
Sen finns det ju också synen på omvärlden. Jag ser mig själv som ganska positiv, mina vänner skulle nog säga väldigt positiv och jag tänkte på folk som verkar allmänt griniga, gnäller på mycket eller bara stör sig på allt och jag är så glad att jag inte är sån. Vilken jobbig värd dom måste leva i.
Sen har vi dom självsäkra, glada människorna som trots detta lever i sin lilla bubbla, ointresserad av sin omgivning. Snabba i sina slutsatser och styrda av vanliga mänskliga fördomar och sina bestämda mallar och ramar om hur livet ska vara, se ut och fungera.
Bara lite saker jag funderat på..
Idag såg jag också två tjejer som skulle igenom en spärr vid pendeltågsstationen. Ni vet dom här tre pinnarna som sitter på en roterande skiva, det som utgör själva spärren? Den första drog sitt kort och sen klämde båda in sig mellan två sånna pinnar. Alltså creds för att dom fick plats, men vilken osmidigt sätt att planka på, och det blir ju inte direkt jättediskret heller.
Jag är inget fan av plankande för jag vill inte ha dyrare sl-kort än det redan är, men om man ska planka så kan man väl iaf göra det med lite stil...
Och en sista sak att gnälla på, på tal om stora jackor som jag nämnde tidigare. Folk går med dunjackor när det är 12 plusgrader. Ett under att folk inte svettas ihjäl... I ren protest har jag gått i t-shirt i två dagar i sträck nu, det kändes jättebra :)
Nej nu måste jag nog sova lite snart. Kanske.. får se.
Idag t.ex. (eller igår blir det vid den här tiden) så satt jag och funderade på vägen till skolan. Folk som jag såg omkring mig såg så besvärade ut, nedtyngda. Antingen var de väskor, stora jackor eller något annat dom släpade på plus att dom sällan så så värst glada ut.
Jag funderade på hur jag skulle känna mig i deras ställe, med mina egna erfarenheter av mig själv dvs. Hur orörlig och nedtyngd jag skulle känna mig. Att inte kunna springa som jag kan, röra mig som jag kan. Det vore hemskt.
Sen finns det ju också synen på omvärlden. Jag ser mig själv som ganska positiv, mina vänner skulle nog säga väldigt positiv och jag tänkte på folk som verkar allmänt griniga, gnäller på mycket eller bara stör sig på allt och jag är så glad att jag inte är sån. Vilken jobbig värd dom måste leva i.
Sen har vi dom självsäkra, glada människorna som trots detta lever i sin lilla bubbla, ointresserad av sin omgivning. Snabba i sina slutsatser och styrda av vanliga mänskliga fördomar och sina bestämda mallar och ramar om hur livet ska vara, se ut och fungera.
Bara lite saker jag funderat på..
Idag såg jag också två tjejer som skulle igenom en spärr vid pendeltågsstationen. Ni vet dom här tre pinnarna som sitter på en roterande skiva, det som utgör själva spärren? Den första drog sitt kort och sen klämde båda in sig mellan två sånna pinnar. Alltså creds för att dom fick plats, men vilken osmidigt sätt att planka på, och det blir ju inte direkt jättediskret heller.
Jag är inget fan av plankande för jag vill inte ha dyrare sl-kort än det redan är, men om man ska planka så kan man väl iaf göra det med lite stil...
Och en sista sak att gnälla på, på tal om stora jackor som jag nämnde tidigare. Folk går med dunjackor när det är 12 plusgrader. Ett under att folk inte svettas ihjäl... I ren protest har jag gått i t-shirt i två dagar i sträck nu, det kändes jättebra :)
Nej nu måste jag nog sova lite snart. Kanske.. får se.
Bekymmerslöst
...är det ju iofs aldrig egentligen. Men det räcker med en lugn promenad på stan för att inse hur bra man egentligen har det. När man går förbi folk som måste stanna var 10e meter för att rätta till sina obekväma, men spegelblanka, omsorgsfullt polerade skor eller fjortisar med gåsjacka i 15 plusgrader och byxorna vid knävecket vars skarpaste förolämpning lyder: "Du är kass på CS!" så blir man ganska nöjd med sig själv.
Jag satt på en av mina favoritplatser i stan och mådde bra idag med tanke på det jag just skrev. Ser ut så här där ungefär. Eller ja, iaf en liten bit av utsikten :)
Vissa har så konstiga problem. Jag stod bredvid en person i en kassakö idag på ett snabbmatställe (Obs inte donken) och den här personen hade problem med att läsken välte ut över allting när hon bar den i takeaway-påsen. Det hade hänt två gånger tidigare och nu skulle hon ha ersättning för dom två menyerna. Vänta nu...
Hon vill alltså ha ersättning för käk som hon själv vält läsk över. Ok, misstag händer även om det knappast är restaurangens fel. Att det händer igen är väl också godtagbart även om man tycker att man skulle kunna förstå lite simpel fysik tills dess, eller kanske lära sig? Men sen att vilja ha kompensation för båda dom menyerna?!
Nu när jag har gnällt på det... Jo just det! Skulle inte världen ha gått under igår (igen)? Eller missade jag det?
+ till dig bakom kassan på ovannämnda snabbmatställe
- till er som går jättelångsamt upp för trappan när rulltrappan är full
Annars då... Parkouren går hur bra som helst, det finns en hel del planerat. Vi måste få lite bättre ordning på rutterna men i övrigt går det framåt. Visitkort och tröjor borde komma imorgon eller måndag-tisdag nästa vecka. Dessutom är det eldningar två helger framöver vilket man inte bör klaga över heller.
+ till mina vänner och mig själv på träffa vänner-fronten
- till mitt kärleksliv
Blev visst lite att skriva om idag, det kändes inte så först. Men nu ska jag faktiskt få lite sömn. Jag är grymt sugen på att åka bräda men jag åker inte en meter förrän jag fixat en hjälm, sådeså.
Jag satt på en av mina favoritplatser i stan och mådde bra idag med tanke på det jag just skrev. Ser ut så här där ungefär. Eller ja, iaf en liten bit av utsikten :)
Vissa har så konstiga problem. Jag stod bredvid en person i en kassakö idag på ett snabbmatställe (Obs inte donken) och den här personen hade problem med att läsken välte ut över allting när hon bar den i takeaway-påsen. Det hade hänt två gånger tidigare och nu skulle hon ha ersättning för dom två menyerna. Vänta nu...
Hon vill alltså ha ersättning för käk som hon själv vält läsk över. Ok, misstag händer även om det knappast är restaurangens fel. Att det händer igen är väl också godtagbart även om man tycker att man skulle kunna förstå lite simpel fysik tills dess, eller kanske lära sig? Men sen att vilja ha kompensation för båda dom menyerna?!
Nu när jag har gnällt på det... Jo just det! Skulle inte världen ha gått under igår (igen)? Eller missade jag det?
+ till dig bakom kassan på ovannämnda snabbmatställe
- till er som går jättelångsamt upp för trappan när rulltrappan är full
Annars då... Parkouren går hur bra som helst, det finns en hel del planerat. Vi måste få lite bättre ordning på rutterna men i övrigt går det framåt. Visitkort och tröjor borde komma imorgon eller måndag-tisdag nästa vecka. Dessutom är det eldningar två helger framöver vilket man inte bör klaga över heller.
+ till mina vänner och mig själv på träffa vänner-fronten
- till mitt kärleksliv
Blev visst lite att skriva om idag, det kändes inte så först. Men nu ska jag faktiskt få lite sömn. Jag är grymt sugen på att åka bräda men jag åker inte en meter förrän jag fixat en hjälm, sådeså.
Parkour, freebord, eld och skola
Ja det verkar som saker har blivit som vanligt igen, de fyra stora beståndsdelarna av mitt aktiva liv har börjat samverka igen. Dom har en tendens att göra det när skolan kommer igång antar jag.
Parkouren går lika bra som vanligt. Vi har kört vid slussen i ett par veckor nu och ska köra iaf någon träning till där innan vi rör oss vidare mot medis. Vi har gott om folk och dom verkar tycka om det vi gör, så där är allt bra. Det är som vanligt en del aktiviteter utanför Parkour Akademin Stockholm. Jag ska inte räkna upp allihop men det är alltifrån ungdomscafér till eventföretag. Tur att dom håller mig sysselsatt iaf :)
Freebordåkandet går bra som vanligt. Det har varit lite dåligt med åkning pga dåligt väder men nu har det klarnat upp och det ska nog bli lite åka idag. Med det dåliga vädret så passade jag på att uppgradera alla lager i brädan, på alla sex hjulen. Det gav en grym fartökning, så värt.
På lördag är det en eldshow planerad på en skola i Djursholm som har 10års jubeleum. Kommer bli så grymt! Det är jag och 4-5 vänner. Bara jag tar ändan ur vagnen och kollar upp mina stavar så dom är i eldbart skick. Det kan vara ett plus har jag hört.
Skolan kör på som vanligt också. Läser näringslära och kroppssammansättning nu. Fick nyligen lära mig att jag har 13% fett och 42 kg muskler. Det känns alltså som att parkouren lönar sig :)
Ja det var väl lite kort och gott om just nu. Nu måste jag fixa min tvätt. Ta hand om er!
Parkouren går lika bra som vanligt. Vi har kört vid slussen i ett par veckor nu och ska köra iaf någon träning till där innan vi rör oss vidare mot medis. Vi har gott om folk och dom verkar tycka om det vi gör, så där är allt bra. Det är som vanligt en del aktiviteter utanför Parkour Akademin Stockholm. Jag ska inte räkna upp allihop men det är alltifrån ungdomscafér till eventföretag. Tur att dom håller mig sysselsatt iaf :)
Freebordåkandet går bra som vanligt. Det har varit lite dåligt med åkning pga dåligt väder men nu har det klarnat upp och det ska nog bli lite åka idag. Med det dåliga vädret så passade jag på att uppgradera alla lager i brädan, på alla sex hjulen. Det gav en grym fartökning, så värt.
På lördag är det en eldshow planerad på en skola i Djursholm som har 10års jubeleum. Kommer bli så grymt! Det är jag och 4-5 vänner. Bara jag tar ändan ur vagnen och kollar upp mina stavar så dom är i eldbart skick. Det kan vara ett plus har jag hört.
Skolan kör på som vanligt också. Läser näringslära och kroppssammansättning nu. Fick nyligen lära mig att jag har 13% fett och 42 kg muskler. Det känns alltså som att parkouren lönar sig :)
Ja det var väl lite kort och gott om just nu. Nu måste jag fixa min tvätt. Ta hand om er!
Tillbakablick på sommaren
Jag började fundera över allt som hänt den här sommaren idag. Jag säger inte att den är slut, det kommer jag aldrig att erkänna, men man måste erkänna att vindarna och nätterna inte är lika varma nu som dom varit tidigare. Jag har varit singel hela sommaren och börjar tröttna på det, men det finns iaf mycket kul i tillvaron, mycket kul som hänt.
Sommaren började mer eller mindre med att jag flyttade till sundbyberg, något som jag inte ångrat en sekund. Jag trivs jättebra här, det ända jag saknar är lite mer jox på väggarna. Men det kommer.
Sen har vi förstås eldsjäl som varit en av de största orsakerna till att det blivit en så bra sommar som det blivit. Jag hittade tillbaka till eldsjäl i början av sommaren, träffade gamla vänner och började åka på och dra ihop eldträffar igen. Det finns alldeles för många härliga människor inom eldsjäl för att missa, för många vänner jag inte träffat tillräckligt mycket. Men inte nu längre :)
Vi var i Sala under ett par dagar och eldade i silvergruvan, vi var Skuggebo utanför Värnamo och eldade, badade, bastade och hade allmänt mysigt / jättekul i ett par dagar.
Parkouren har legat på topp pga bra väder och härliga träningskompisar. Både nya, dom vanliga och gamla som kommit tillbaka. Vi har fått igång Parkour Akademin Stockholm vilket innebär att en av mina drömmar börjar komma igång.
Jag har hittat freebord som näst efter parkouren är något av det roligaste jag hittat hittills. Jag var nästan orolig ett tag att det skulle sno en massa värdefull träningstid, men le parkour är fortfarande det bästa som finns.
En stor del av sommaren har självklart också spenderats med massa goda vänner antingen från parkouren eller eldsjäl, ibland bägge. Det har blivit mycket hängande i parker, hos mig, på plattan eller någon helt annanstans men det har varit kul hela tiden.
Jag kommer säkert på något mer att skriva om senare men det här får duga så länge. Ska avsluta med en härlig bild från den här sommaren, men den togs ganska nyligen så det är fortfarande sommar. Ha!
Ha det bra så länge, njut av vädret och ät mycket glass!
Sommaren började mer eller mindre med att jag flyttade till sundbyberg, något som jag inte ångrat en sekund. Jag trivs jättebra här, det ända jag saknar är lite mer jox på väggarna. Men det kommer.
Sen har vi förstås eldsjäl som varit en av de största orsakerna till att det blivit en så bra sommar som det blivit. Jag hittade tillbaka till eldsjäl i början av sommaren, träffade gamla vänner och började åka på och dra ihop eldträffar igen. Det finns alldeles för många härliga människor inom eldsjäl för att missa, för många vänner jag inte träffat tillräckligt mycket. Men inte nu längre :)
Vi var i Sala under ett par dagar och eldade i silvergruvan, vi var Skuggebo utanför Värnamo och eldade, badade, bastade och hade allmänt mysigt / jättekul i ett par dagar.
Parkouren har legat på topp pga bra väder och härliga träningskompisar. Både nya, dom vanliga och gamla som kommit tillbaka. Vi har fått igång Parkour Akademin Stockholm vilket innebär att en av mina drömmar börjar komma igång.
Jag har hittat freebord som näst efter parkouren är något av det roligaste jag hittat hittills. Jag var nästan orolig ett tag att det skulle sno en massa värdefull träningstid, men le parkour är fortfarande det bästa som finns.
En stor del av sommaren har självklart också spenderats med massa goda vänner antingen från parkouren eller eldsjäl, ibland bägge. Det har blivit mycket hängande i parker, hos mig, på plattan eller någon helt annanstans men det har varit kul hela tiden.
Jag kommer säkert på något mer att skriva om senare men det här får duga så länge. Ska avsluta med en härlig bild från den här sommaren, men den togs ganska nyligen så det är fortfarande sommar. Ha!
Ha det bra så länge, njut av vädret och ät mycket glass!
Sjuk
Det var evigheter sen jag var sjuk senast, hade nästan glömt hur jobbigt det är :)
Iofs bara en liten förkylning men det räcker för att det ska påverka sinnesstämningen. Problemet är bara att jag liksom många bara inte kan ta det lugnt och låta det gå över. Tanken var att jag skulle ut med några vänner igår men det stod jag över för att ta det lugnt och bli frisk, men klart som fan så klarade jag inte att sitta still så jag drog på en rejäl tröja och gick ut och åkte freebord i nån timma.
Ikväll ska jag iaf träffa familjen lite. Det behövs. Hoppas bara att min present hinner komma innan mammas födelsedag...
Sen är det förstås träning på måndag. Jag måste iofs se till att bli frisk nu med tanke på att det här är min sista sommarlovsvecka. Ganska skönt att börja plugga igen iofs men sommarlov är skönare.
Aja, ses där ute!
Iofs bara en liten förkylning men det räcker för att det ska påverka sinnesstämningen. Problemet är bara att jag liksom många bara inte kan ta det lugnt och låta det gå över. Tanken var att jag skulle ut med några vänner igår men det stod jag över för att ta det lugnt och bli frisk, men klart som fan så klarade jag inte att sitta still så jag drog på en rejäl tröja och gick ut och åkte freebord i nån timma.
Ikväll ska jag iaf träffa familjen lite. Det behövs. Hoppas bara att min present hinner komma innan mammas födelsedag...
Sen är det förstås träning på måndag. Jag måste iofs se till att bli frisk nu med tanke på att det här är min sista sommarlovsvecka. Ganska skönt att börja plugga igen iofs men sommarlov är skönare.
Aja, ses där ute!
Dåligt med uppdateringar
Ja som sagt, jag har varit lite off med bloggandet ett tag. Mest för att jag har haft andra saker för mig än att fördriva tid vid datorn vilken iofs är en ganska bra sak. Men samtidigt så brukar jag ta tid till bloggandet ändå.
Det som tagit mest tid är nog vännerna vilket jag inte ser något fel med, tvärt om. Sen har det blivit en hel del parkour och freebord däremellan och sen har dagarna liksom tagit slut.
Parkouren går hur bra som helst. Träningarna med Parkour Akademin Stockholm går hur bra som helst och vi blir fler och fler för varje gång. Även om det bara är en eller två som kommer till varje gång så är det ett bra tillskott på en grupp med ca 10 pers. Jag ser verkligen fram emot träningen imorgon!
Ung08 och kulturfestivalen som körts under den senaste veckan var som vanligt hur kul som helst. Alltid kul när hela stan är igång. Man blir på något sätt påminnd om hur mycket folk som faktiskt bor i den här staden.
Idag var det ganska lugnt, efter ca 5 timmar sömn (jag kan inte sova på dagarna) vaknade jag och tog en chillförmiddag. Träffade min mamma som var på besök i stan och käkade lunch. Sen drog jag till tanto med två vänner och njöt av dagens sista 2 minuter av solsken.
Bara en liten bild från tanto. Min shisha "cherrypop" med originalet själv i andra ändan av slangen :)
Det som tagit mest tid är nog vännerna vilket jag inte ser något fel med, tvärt om. Sen har det blivit en hel del parkour och freebord däremellan och sen har dagarna liksom tagit slut.
Parkouren går hur bra som helst. Träningarna med Parkour Akademin Stockholm går hur bra som helst och vi blir fler och fler för varje gång. Även om det bara är en eller två som kommer till varje gång så är det ett bra tillskott på en grupp med ca 10 pers. Jag ser verkligen fram emot träningen imorgon!
Ung08 och kulturfestivalen som körts under den senaste veckan var som vanligt hur kul som helst. Alltid kul när hela stan är igång. Man blir på något sätt påminnd om hur mycket folk som faktiskt bor i den här staden.
Idag var det ganska lugnt, efter ca 5 timmar sömn (jag kan inte sova på dagarna) vaknade jag och tog en chillförmiddag. Träffade min mamma som var på besök i stan och käkade lunch. Sen drog jag till tanto med två vänner och njöt av dagens sista 2 minuter av solsken.
Bara en liten bild från tanto. Min shisha "cherrypop" med originalet själv i andra ändan av slangen :)
