Sthlm Traceur

Även om de senaste 4 dagarna vid med eldshower i Sala silvergruva har varit värsta semestern så är det faktiskt skönt att vara hemma.

Dagarna har gått väldigt fort och har gått åt till träning av diverse konstformer (poi, stav, akrobatik osv), massage, sitta och prata med folk i solen, röka vattenpipa eller vara nere i gruvan.

På fredagen fick vi rundvandringen i gruvan, dels för att vi som inte sett den förr skulle få göra det men också för att reka vår eldplats för lördagens eldningar. Det var den s.k. ekosalen som vi skulle elda i. En enorm sal i gruvan med ett eko på ca 20 sek.

På lördagen körde vi ett rullande schema med grupper som showade i turer. Att elda i ekosalen i 3 plusgrader 155 meter under marken var nog något av det häftigaste jag någonsin gjort. Jag får världens fånigaste leende på läpparna bara jag tänker på det. Ljudet från facklorna som ekar i gruvan var helt otroligt, för att inte snacka om eldblåsen och sånger som sjöngs under showerna. Ljudet var bara helt fantastiskt, liksom det mesta under de här dagarna.

En liten stämningsbild från gruvan. Inte konstigare än någon annan eldbild men det är ett bra minne :)


Den här lilla perioden borta har givit mig lite tid att fundera också.

Jag har flera gånger blivit tillfrågad varför jag har så "konstiga hobbys". Tänkte klara ut det lite kort. Ok, eldkonst och le parkour kanske inte är det som hamnar som elevens val i högstadiet men jag vet precis varför jag gör det jag gör och inget "normalt" som basket, karate eller kanske frimärkssamling.

Le Parkour är i mina ögon en ultimat träningsform som givit mig självsäkerhet, en god fysik, känsla för mina fysiska gränser, vänner över hela Sverige, möjlighet att röra mig på sätt som jag aldrig tänkt på tidigare och framför allt, frihet.

Eldkonst är en känsla, en värme. Inom detta har jag träffat helt fantastiskt människor som jag inte kan komma på hur jag skulle komma i kontakt med annars, sett saker som jag aldrig glömmer. Jag har lärt mig känslan av eld, hur mjuka lågorna är och kicken av att kontrollera dom.

Le Parkour låter mig känna mig stark och fri. Eldkonsten låter mig känna mig öppensinnad och osårbar. Fler frågor?

Ja, det känns som att jag borde skriva nått här. Inte helt säker på vad, men det löser sig.

Jag väntar på tre ganska kul saker nu. 1. Att klockan ska bli lite mer så jag kan dra iväg till den stora mysiga bilen mot Sala. 2. Att en parkour t-shirt jag fick för mig att trycka ska komma på posten och 3. att en tidning med en parkourartikel jag gjorde nyligen ska komma på posten.

Min brevlåda kommer följdaktligen vara proppfull när jag kommer hem.

Nästa vecka ska jag ta tag i parkourklasserna igen. Eller... igen. Vi har inte startat själva klasserna men däremot arbetet runt dom. Nästa vecka ska jag köra ett varv i Hammaby Sjöstad och planera, sen kan jag förhoppningsvis ringa runt till alla och köra en provträning mot slutet av veckan. Hoppas, hoppas, hoppas :)

Jag skriver nog en liten writeup från Sala när jag kommer hem på måndag.

Kort inlägg ikväll, mest för att jag har tränat en väldig massa idag. Eller ja, tränat och tränat. Jag har hoppat, hängt och balanserat en massa.

Jag har återfått kontakten med en grymt duktig fotograf som jag jobbat med tidigare och idag träffades vi och en av mina bästa träningskompisar och tog en massa bilder. Några smakprov kommer här (men dom har ni förstås sett långt innan ni läser det här...)

Originalen är fotade av Patrik Öhman (http://www.patrikohman.com/)



Älskar att jobba med duktiga människor :)

Men fotandet åt sidan så länge. En sak som jag började fundera på idag är påverkan, då speciellt andras påverkan på en själv, kort- och långsiktigt. Man märker ju sällan sin egen förändring, men man kan märka andra människors reaktioner på ens eget beteende och göra vad man kan för att anpassa sig till det bättre.

Det senaste året har varit ett av de mest lärorika någonsin. Mest pga att det har varit så annorlunda från alla tidigare år. Jag har flyttat tre gånger, miljö- och livsstilsombyten som alltid leder till fler förändringar. Men jag mår riktigt bra efter det här året och även om jag inte är helt stolt över hur jag hanterat vissa saker så är ändå resultatet som det är och inget att gräva i.

Jag har ett självförtroende nu som jag inte hade för ett år sedan och jag har iaf börjat inse vad jag behöver. Jag gav tid och energi och fick tillbaka mer än jag trodde, synd bara att det tog mig så lång tid att inse det. Jag är nog skyldig en viss person mer uppskattning än som framgått.

Men jag tänker inte störa mig på saker som jag är missnöjd med, jag tänker njuta av allt jag kan och titta framåt mot en sommar av parkour, eldshower och brottsliga mängder glass ;)

Två dagar med en massa parkour och snacka med reportrar, det ena med de tredje och satan och hans moster. Nu jag är lite småseg... Men ikväll ska jag bara fixa en kycklingwok och kolla på nån gammal film. Och kanske ta ett bad...

Även om midsommar blir relativt händelselös som det ser ut nu så känns allting faktiskt väldigt bra, speciellt som jag ska till Sala och elda i silvergruvan nästa vecka med några av dom härligaste människorna jag känner. Kommer bli såååå mysigt.

Veckan efter det är faktiskt ganska tom, så då kan jag förhoppningsvis komma igång med parkourklasserna. Sen, veckan efter det är det CBY*!

Och här trodde jag att den här sommaren skulle bli seg och händelselös :D


*Eldsjäls årliga nationella jätteträff med massor med eldande, workshops, bad, chill och förstås härliga människor.

Kortaste möjliga sätt att beskriva min hemväg igår natt.

Det började med att jag träffade några härliga människor vid Översjön i jakan (jakobsberg). En riktigt skön och rolig kväll med eld, roliga människor, testandet av en eldkastare osv osv. Dessvärre skulle jag upp morgonen efter (läs: idag) för att jobba.

Ansvarsfull som jag är (!?) tänkte jag ta sista pendeln som jag antog gick runt ett, eller iaf nånstans mellan 00:40 och 01:00. Inte... Sista pendeln lämnade jakan 00:36, ca 5 min försenad. Jag kom troligen dit 00:36:05, dvs lagom i tid för att se min 5 min hemresa åka bort i fjärran och min alternativa hemresa (nattbussen) hade jag nyss hoppat av.

Tidsfördrivet innefattade lite träning med mina eldleksaker och en massa parkourträning runt stationen. Bussen kom till slut och efter ett bra tag och en lång konversation med en riktigt trevlig busschaufför, hamnade jag vid Sundbypark östra.




Just det. Här var jag och jag skulle till den lysande röda lampan i horisonten.

Nej, inte den höga starka under stjärnan, den är för nära, utan den lilla, lilla, lilla en liten bit till höger om den, längs trädlinjen. Ser ni den lilla ljusa pricken med ett svagt rött ljus på toppen? Det är en ganska stor kyrka som jag bor bredvid :)

Men, men. Man ska väl inte klaga. Jag fick en skön promenad, en rolig kväll, en rolig konversation med en person jag aldrig träffat. All good :)

Måste posta den här bilden också.


Nån hade beställt en liten sko på jobbet. en LITEN sko. Det där är båda mina ben, så skon är alltså lite drygt 40 cm lång...
Om du som beställde den skulle läsa det här (även om jag betvivlar det), ta inte illa upp. Har bara aldrig sett en så stor sko förr :)

Har inte så mycket parkourmässigt att skriva om ikväll, det händer en väldig massa men inget som jag kan skriva om riktigt än ;)

I fredags jobbade jag i ett par timmar på förmiddagen och drog sen ut och tränade. Jag hade hört ryktesvägen att det skulle vara eldsjälar i tanto så jag drog dit. Hittade efter lite promenerade en eldsjäl som varvade solning med att bli störd av allmänna skumma människor. Efter att ha hängt där ett tag kom några till och efter ytterliggare ett par timmar blev jag träningssugen igen och drog ut.

I lördags hade eldsjäl sitt årsmöte vilket kort och gott innebar att en massa trevliga människor (eldartister, akrobater osv) från olika delar av landet kom till Stockholm. Efter avslutat möte (som varade en väldig massa timmar btw) drog jag hem, käkade lite. Sen bar det iväg till Alby och Burnt Out Punks! Efter en grym show tog vi en pizza i Alby och jag var hemma till tre, alltid skönt att komma hem när det är ljust :)

Upp tre timmar senare till tåget ner till Linköping för att träffa mina kära föräldrar. Jag fick ta igen lite sömn på tågresan och på en soffa hos föräldrarna. Nu är jag äntligen hemma igen och imorrn ska jag upp och jobba.

Riktigt skön helg men nu måste jag slagga. Fortfarande några timmar kvar att ta igen...

Klockan närmar sig 9, solen har precis börjat gå ner. Skorna knyts hårt, fickorna dras igen. Han börjar småjogga ner för gatan, svänger vänster inte på den stora gågatan. Det är en varm kväll och det är många människor hans väg men han rör sig snabbt genom folkmassan, svänger snabbt förbi sina hinder som vattnet runt stenar i en bäck.

Den långa gatan börjar nå sitt slut. Hans steg byter snabbt riktning och han viker av ner mot vattnet, mot bron som återigen ändrar hans kurs söderut. Han springer, obehindrat och målmedvetet vidare längs bron över strömmen. Bron tar slut och han fortsätter längs cykelvägen, närmast vattnet med fokus på sitt mål.

Något kommer mot honom, han ser en grupp mötande cyklister på den smala cykelbanan. Han reagerar utan tanke eller tvekan, springer upp och hänger tag i den längsgående muren. Han rör sig snabbt i sidled längs väggen. Cyklarna har passerat och han väljer att ta en säkrare rutt, hoppar över till en stor sten och fokuserar sitt nästa mål. Hans ben böjs och skjuter iväg honom till en närliggande mur och på alla fyra rör han sig snabbt upp mot nästa bro. Han glider ljudlöst över räcket och fortsätter sin löpning söderut.

Ett räcke står mellan honom och cykelvägen som leder mot hans mål. Räcket är stadigt och hans steg är snabba. Det är inte en balansgång för honom, inte mer än en promenad. Räcket blir lägre och han hoppar ner till cykelbanan.

Han springer längs kajen. Hjärtat slår och energin flödar ut till musklerna. Kvällsolen börjar sakta försvinna och han ökar tempot. Framför sig ser han sitt mål, långt där uppe på klipporna.

Han springer vidare, in en tunnel, följer obevekligen linjen mot sitt mål. Han kommer ut ur tunneln och finner sin väg blockerad av en byggarbetsplats. Han vägrar stanna och tar avstamp på en trave gatstenar. Hoppet är perfekt och på sekunder passerar han räcket på muren ovanför byggplatsen.

Han är nästan framme. Hjärtat slår hårt och andningen blir tyngre. De långa trapporna känns tunga för hans ben som inte vilat sedan innan kvällens första löpsteg. Trappan är slut och en sista höjd står framför honom. Han klättrar snabbt upp för väggen, glider över ett räcke och landar nära ljudlöst på muren nedanför.

Han är framme. Hjärtat slår hårt och svettdroppar täcker hans panna, händerna är grå av vägdamm. Kroppen vill fortsätta springa men han sinne är stilla när solen sakta går ner över hans hemstad. Hans vackra stad, hans oändliga lekplats. Sakta känner han hur världen börjar återgå till sin vanliga takt, glädjen tänds inom honom och frambringar ett leende

Han känner sig stark, han känner sig snabb, han känner sig fri.

Martin ska UT!

Återkommer senare.

Riktigt bra dag igår. Jag fick mycket gjort på förmiddagen, jobbade lite på eftermiddagen och träffade några gamla vänner på kvällen. Efter jobbet gick jag till rålis och träffade en kompis som jag inte sett på minst ett år, kanske två. Alldeles för lång tid iaf. Det är ju först då man märker hur mycket man saknat dom.

Idag då... Ja det är väl nackelen med att vara ledig vissa dagar. Ingen annan är ju det. Visst är det lite molnigt idag men man får väl dra till stan och kolla på glada studenter, finns gott om dom så här års.

Imorgon ska jag elda iaf. Jag har dragit ihop en träff i grytan och det ska bli kul att träffa några gamla och nya eldsjälar. Nya för mig iaf, men säkert gamla dom också :)

Korrigering... Nu ösregnar det. Jag har nog ingen brådska till stan idag.


UPPDATERING!
Nu däremot, ett par timmar senare skiner solen så nu ska jag fixa lite käk och sen dra till stan och träna. All good! :)

Men samtidigt ändå inte. Jag har haft så mycket tid över på sista tiden och det känns konstigt, rentav fel. Nog för att man inte bör trycka undan behovet att ta tid till att vila och fundera över saker och ting, speciellt inte i ett samhälle där det nästan är "fult" eller slappt att inte ha något att göra.

Det är inte som om jag sitter hemma hela dagarna, jag jobbar och tränar, men det är det som är problemet. Att det är till stort sett allt jag gör.

Om jag jämför med t.ex. gymnasietiden. Jag var inte världens grej där, inte ens nära, men sommaren var fylld med småresor, eldshower, tid att träffa kompisar, att bada vid stadshuset och gå och soltorka i stan, käka en enorm glass i gamla stan och sätta sig på bryggan vid FLYT och dega. Det brukade vara sommar. Vad har hänt?

Visst är det här ingen rättvis jämförelse, men alla dom aktiviteterna måste ha bytts ut av något, försvunnit av en anledning. Jag inser självklart att livet förändras, men det är inte slumpen som avgör vad det förändras till. Det är de val vi gör som bestämmer, hur vi väljer att spendera våra resurser (som tid, energi, pengar, fokus osv).

Jag saknar att ha folk att träffa, platser att besöka och en telefon som ringer mer än två gånger i veckan. Varför är jag så dålig på att hålla kvar gamla vänner, oavsett hur nära dom var? Det är inte som om alla vänner är borta, men dom där som man kallade sina bästa har blivit mycket färre och de flesta fall försvunnit eller bytits ut.

Det finns många förklaringar och bra svar till frågan varför, men ibland är det bäst att strunta i svaren (det som varit) och tänka framåt.

Ungefär så har det verkat den här senaste tiden när solen är uppe runt 18 timmar per dygn. And I loves it :)

Nu ska jag ut och träna igen, jag har tagit det lugnt i ett par dagar nu men nu ska jag ut igen. Dels var den festen igår och så körde jag en parkourworkshop här om dagen så det har liksom inte blivit samma tid.

Jag kanske skriver lite mer när jag kommer tillbaka, förhoppningsvis inte så sent den här gången, måste jobba imorgon.

Ha en kul nationaldag allihop (det som är kvar av den), speciellt mina kära föräldrar och brorsa, saknar er!

Ganska många bra saker på en dag dvs. Jag kör en stadsvandring (en parkourworkshop) kl 18. Sen blir det att dra direkt till Kaospiloternas fest på hammarbybackens topp där det senare ska eldas. Finns det ett bättre ställe för en fest eller en eldshow än toppen på en skidbacke?

En annan bra sak också. Jag tänkte dra förbi en eldsjälsträff i tanto igår när jag ändå var i stan och tränade. Jag kom bara till hornstulls t-bana innan jag träffade en trevlig kille med en eldstav i handen. (För er oinvigda, är man i närheten av en park i sthlm och ser någon med någon form av eldstav/poi osv så är det med 99% säkerhet en eldsjäl.)

Så nu har jag iaf en kontakt i eldsjäl, det behövs eftersom jag koncenterat mig på parkouren senaste året. Med lite tur blir vi några stycken ikväll också.

Jaja, hoppas ni får en lika härlig kväll som jag ska ha! :)

Jag är träningssugen. Igen. Jag har varit en duracellkanin den senaste tiden i parkouren. Jag har varit ute varenda kväll, kört intenstivt i drygt 2 timmar och åkt hem lite lagom trött. Om man ska analysera lite så kan man säga att durationen och frekvensen är bra men intensiteten har varit på tok för låg. Jag har inte ens haft träningsvärk under veckan.

Nu vill jag ju ut igen men jag hade nästan bestämt att jag skulle stanna hemma ikväll, för en gångs skull. Käka lite fruktsallad som jag fixat, kolla på film. Samtidigt känns det korkat att låta bli att dra ut en kväll som den här. Det är varmt, det är vardag så det är inte tjockt med folk och solen har inte riktigt gått ner än, alltså helt perfekt.

Jo jag ska ut. Ses om ett par timmar! :)

-------------------------

Sådå, nu är jag tillbaka och klockan är nästan 23:30. Det blev mest springa men ganska mycket hoppa också, jag var faktiskt lite seg. Men det löste sig, jag hade turen att få ett samtal av min förra flickvän lagom till att jag kom ner från mosebackes murar, jag kan verkligen stå där hur länge som helst. Lyckligtvis var allt bra med henne. Tur det, hon förtjänar verkligen att må bra, hon förtjänar allt.

Jag sa tidigare att jag skulle lägga upp lite (suddiga) lägenhetsbilder så jag slänger upp dom här också. Notera att det är långt ifrån klart. Fattas fortfarande lite saker som t.ex. taklampor, tavlor, stolar och så är inte sängen klar än.


Köket är nog det som är mest färdigt. Funderar på att skaffa en micro men det funkar faktiskt riktigt bra utan (trodde jag faktiskt inte).


Datorn. Min plugg / jobb / spel / musik / gitarr/ prata med folk / osv -hörna. Nämnas bör att jag har inte en flyttkartong som golvskydd längre...


Bordet (som saknar stolar), mina hantlar och mina garderober som jag fullkomligt älskar.


Sängen som ni nog ser inte är riktigt klar, men saatan vad gott jag sover i den. Blir så när man haft samma säng i en väldig massa år.


Sluligen mitt mysbadkar, jag älskar det helt enkelt.

Men, men... Nu orkar jag inte skriva mer för nu ska jag göra det jag tänkte göra från början. Dega och äta fruktsallad!