Rastlös.. ish.
Det är inte som om jag sitter hemma hela dagarna, jag jobbar och tränar, men det är det som är problemet. Att det är till stort sett allt jag gör.
Om jag jämför med t.ex. gymnasietiden. Jag var inte världens grej där, inte ens nära, men sommaren var fylld med småresor, eldshower, tid att träffa kompisar, att bada vid stadshuset och gå och soltorka i stan, käka en enorm glass i gamla stan och sätta sig på bryggan vid FLYT och dega. Det brukade vara sommar. Vad har hänt?
Visst är det här ingen rättvis jämförelse, men alla dom aktiviteterna måste ha bytts ut av något, försvunnit av en anledning. Jag inser självklart att livet förändras, men det är inte slumpen som avgör vad det förändras till. Det är de val vi gör som bestämmer, hur vi väljer att spendera våra resurser (som tid, energi, pengar, fokus osv).
Jag saknar att ha folk att träffa, platser att besöka och en telefon som ringer mer än två gånger i veckan. Varför är jag så dålig på att hålla kvar gamla vänner, oavsett hur nära dom var? Det är inte som om alla vänner är borta, men dom där som man kallade sina bästa har blivit mycket färre och de flesta fall försvunnit eller bytits ut.
Det finns många förklaringar och bra svar till frågan varför, men ibland är det bäst att strunta i svaren (det som varit) och tänka framåt.
Ja, inte är det ofta egentligen som man träffar sina kompisar nuförtiden. Jag har inte så många att skryta med jag heller... Brist på tid och energi påverkar så klart. Förr hade jag nog mer tid men färre kompisar... Nu har jag inte tid att träffa de jag har.
Det går väl upp och ner i livet, som det mesta. Men inte behöver du känna dig rikskass för att du har tid att ta det lite lugnt! Det är vi många som skulle må bra av. Så passa på att softa lite... ;) Största problemet med mycket ledig tid är väl att man hinner grubbla alldeles för mycket på livets alla sidor.
Sant, sant. Bara så surt att man tappat så många gamla vänner, sen vill man ju hålla kontakten med dom man har också. Jag spenderar nog tillräckligt mycket tid med att grubbla som det är :)
jag som fortfarande går i skolan och har allt sånt där, jag längtar då inte till arbetslivet.
Även om din blogg reflekterar mer än Parkour så gör den inte det tråkigt för det. Droppar in och rollar över dina inlägg lite då och då. Möjligtvis lämnar jag en liten fjärt så här.
