Höst och vardagsfunderingar



Ok, ok, ok... Jag medger att det är höst, men i mitt huvud är det sommar ett tag till, speciellt när man fortfarande kan sitta ute i t-shirt. Det är inte jag på bilden btw men jag tog den igår utanför skolan. Vintern har iaf ingen brådska, tur det.

Jag har funderat en del på sistone, speciellt under min senaste promenad i stan, den dagen bilden togs faktiskt.
Folk har en massa beteenden som jag inte riktigt förstår, eller gillar för den delen. Här om dagen åkte jag t-bana, stod i gången vid dörrarna. Mitt emot mig håller två småtjejer på och leker och klättrar i alla stänger man ska hålla sig i och har jättekul. Det bästa var att deras mamma såg ut att älska det och uppmuntrade dom för fullt. Poäng till henne! Bredvid satt en dam som såg ut som hon skulle lacka ur vilken sekund som helst. Jag hoppades verkligen att hon skulle kläcka ur sig att "tunnelbanan minsann inte är någon lekplats" så jag hade fått säga att jo, det är den visst :P

En annan sak. Folk som har kul och skrattar hejdlöst åt saker, oftast fjortisar förstås men många andra också. Dom kollar folk snett på som om dom hade gjort världens konstigaste sak. Folk borde inte vara så känsliga. Låt andra ha kul och var glad för dom eller sköt er själva.

Jag stör mig lite på att varje gång står där ett gäng kids och röker. Fan, dom flesta ser inte ens ut som att dom får ha lagligt sex än. Det är för tidigt alltså.. helst att dom inte börjar alls förstås.

Jag märker att jag ser med en viss beundran på gamla människor, eller ja iaf dom som besvarar ett leende med ett leende. Inte för åldern i sig, att dom skulle behöva min åsikt på något sätt, utan för det att det finns så mycket skit i världen man kan dö av, bli handikappad av osv. och det är häftigt att se dom som varit med om så mycket och fortarande går stadigt på båda benen.

Jag hade en massa tankar i huvudet under den promenaden, och mådde allmänt bra, mycket pga vädret. Så jag avslutade promenaden med att åka 4an hela vägen tillbaka till skolan, mest för att njuta av utsikten från västerbron. Det är alltid skönt att inse hur mycket jag älskar min stad. Min oändliga lekplats.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0