Några funderingar
Den senaste tidens händelser har fått mig att fundera lite. Det har inte varit något speciellt, bara småsaker som fått mig att tänka till.
Idag t.ex. (eller igår blir det vid den här tiden) så satt jag och funderade på vägen till skolan. Folk som jag såg omkring mig såg så besvärade ut, nedtyngda. Antingen var de väskor, stora jackor eller något annat dom släpade på plus att dom sällan så så värst glada ut.
Jag funderade på hur jag skulle känna mig i deras ställe, med mina egna erfarenheter av mig själv dvs. Hur orörlig och nedtyngd jag skulle känna mig. Att inte kunna springa som jag kan, röra mig som jag kan. Det vore hemskt.
Sen finns det ju också synen på omvärlden. Jag ser mig själv som ganska positiv, mina vänner skulle nog säga väldigt positiv och jag tänkte på folk som verkar allmänt griniga, gnäller på mycket eller bara stör sig på allt och jag är så glad att jag inte är sån. Vilken jobbig värd dom måste leva i.
Sen har vi dom självsäkra, glada människorna som trots detta lever i sin lilla bubbla, ointresserad av sin omgivning. Snabba i sina slutsatser och styrda av vanliga mänskliga fördomar och sina bestämda mallar och ramar om hur livet ska vara, se ut och fungera.
Bara lite saker jag funderat på..
Idag såg jag också två tjejer som skulle igenom en spärr vid pendeltågsstationen. Ni vet dom här tre pinnarna som sitter på en roterande skiva, det som utgör själva spärren? Den första drog sitt kort och sen klämde båda in sig mellan två sånna pinnar. Alltså creds för att dom fick plats, men vilken osmidigt sätt att planka på, och det blir ju inte direkt jättediskret heller.
Jag är inget fan av plankande för jag vill inte ha dyrare sl-kort än det redan är, men om man ska planka så kan man väl iaf göra det med lite stil...
Och en sista sak att gnälla på, på tal om stora jackor som jag nämnde tidigare. Folk går med dunjackor när det är 12 plusgrader. Ett under att folk inte svettas ihjäl... I ren protest har jag gått i t-shirt i två dagar i sträck nu, det kändes jättebra :)
Nej nu måste jag nog sova lite snart. Kanske.. får se.
Idag t.ex. (eller igår blir det vid den här tiden) så satt jag och funderade på vägen till skolan. Folk som jag såg omkring mig såg så besvärade ut, nedtyngda. Antingen var de väskor, stora jackor eller något annat dom släpade på plus att dom sällan så så värst glada ut.
Jag funderade på hur jag skulle känna mig i deras ställe, med mina egna erfarenheter av mig själv dvs. Hur orörlig och nedtyngd jag skulle känna mig. Att inte kunna springa som jag kan, röra mig som jag kan. Det vore hemskt.
Sen finns det ju också synen på omvärlden. Jag ser mig själv som ganska positiv, mina vänner skulle nog säga väldigt positiv och jag tänkte på folk som verkar allmänt griniga, gnäller på mycket eller bara stör sig på allt och jag är så glad att jag inte är sån. Vilken jobbig värd dom måste leva i.
Sen har vi dom självsäkra, glada människorna som trots detta lever i sin lilla bubbla, ointresserad av sin omgivning. Snabba i sina slutsatser och styrda av vanliga mänskliga fördomar och sina bestämda mallar och ramar om hur livet ska vara, se ut och fungera.
Bara lite saker jag funderat på..
Idag såg jag också två tjejer som skulle igenom en spärr vid pendeltågsstationen. Ni vet dom här tre pinnarna som sitter på en roterande skiva, det som utgör själva spärren? Den första drog sitt kort och sen klämde båda in sig mellan två sånna pinnar. Alltså creds för att dom fick plats, men vilken osmidigt sätt att planka på, och det blir ju inte direkt jättediskret heller.
Jag är inget fan av plankande för jag vill inte ha dyrare sl-kort än det redan är, men om man ska planka så kan man väl iaf göra det med lite stil...
Och en sista sak att gnälla på, på tal om stora jackor som jag nämnde tidigare. Folk går med dunjackor när det är 12 plusgrader. Ett under att folk inte svettas ihjäl... I ren protest har jag gått i t-shirt i två dagar i sträck nu, det kändes jättebra :)
Nej nu måste jag nog sova lite snart. Kanske.. får se.
Kommentarer
Trackback
