För mycket tid?
Just nu vet jag inte vad jag ska göra, en ganska skum känsla när jag är hemma. Av allt jag kan göra hemma med dator, instrument, tv osvosv så har jag inget att göra. Zenith ligger och sover på mina fötter. Hade det varit varmt och torrt hade jag varit i stan och tränat för länge sen men efter en dag med idrottskurser i skolan så känns inte energin på topp.
Sova är inget alternativ än, plus att jag måste sabba min redan inexistenta dygnsrytm ikväll så den är väl förberedd för HJK imorgon.
Fan, det är fredag kväll, känns som man borde kunna hitta på nånting...
Anywho, I is bored. Snart drar jag ut och tränar iaf.
UPPDATERING
Nää, nån träning blev det inte. Jag passade istället på att göra om utseendet på bloggen lite. Är inte helt klar med småpysslet men huvuddelen är klar. Nu måste jag sova, jobb imorrn.
Sova är inget alternativ än, plus att jag måste sabba min redan inexistenta dygnsrytm ikväll så den är väl förberedd för HJK imorgon.
Fan, det är fredag kväll, känns som man borde kunna hitta på nånting...
Anywho, I is bored. Snart drar jag ut och tränar iaf.
UPPDATERING
Nää, nån träning blev det inte. Jag passade istället på att göra om utseendet på bloggen lite. Är inte helt klar med småpysslet men huvuddelen är klar. Nu måste jag sova, jobb imorrn.
Bra tankar
Man kan säga att det mesta (inte allt, men en hel del) är väldigt bra just nu. De största undantagen är kärlekslivet och vädret, så dom glömmer vi bort för nu.
Skolan känns faktiskt ruggigt bra just nu. Examensarbetet är klart (alltså, HELT klart) med ett oväntat bra betyg som resultat, så jag har inte mycket att klaga på. Nu börjar dessutom resten av utbildningen. Jag har gått 3 år vilket betyder att kandidatexamen är klar, nästa steg är magisterexamen och det innebär ett år till. Jag har t.o.m funderingar på att skriva D-uppsats. Det är lite läskigt faktiskt....
Det bästa är att året består av humanbiologi, rörelselära, arbetsfysiologi, bollspel, gymnastik, dans och rytmik, friidrott, isspel och friluftsliv inkl. 2 veckors fjälltur och utförsåkning. Jag har säkert missat en del men det kan sammanfattas med två ord: Sjukt skoj :)
Nog om det, jag har lite parkourfilosofi att skriva av mig också. Träningarna är igång för fullt. Första träningen bestod av 8 personer och kallt, blött väder med ett lite lagom snöblandat regn, helt underbart. Men vi fick ihop en riktigt bra träning och en stark start på terminen. Har också funderat lite om styrka, ett ganska brett begrepp. Styrka är inte att lyfta mest i bänkpress, det är inte heller att krypa ner för en trappa i ösregn. Det är att sikta på sitt mål och nå det oavsett vilka hinder som finns i vägen. Det är att behålla ett leende trots att regnet öser ner på dig. Att fortsätta tills uppgiften är löst trots att det är så kallt att du knappt känner dina händer.
En gång hörde jag definitionen av en traceur som: A man who is strong in all things, dvs en människa som är stark i allt hon/han gör. Han fortsatte förstås med att koppla ihop det med rörelse, vilket självklart går ihop som en del av parkourträningen.
Sen måste jag förstås skriva lite om min nya kisse. Han har bott här i två veckor nu och det känns hur bra som helst. Han växer stadigt, hittar på massa konstigheter och klättrar och hoppar självklart överallt. Jag somnar till hans spinnande och vaknar av en mjuk nos mot min näsa. Måste lägga upp några bilder bara...
Nu ska jag ta en dusch och laga en grymt god (och lagom nyttig) middag :)
Skolan känns faktiskt ruggigt bra just nu. Examensarbetet är klart (alltså, HELT klart) med ett oväntat bra betyg som resultat, så jag har inte mycket att klaga på. Nu börjar dessutom resten av utbildningen. Jag har gått 3 år vilket betyder att kandidatexamen är klar, nästa steg är magisterexamen och det innebär ett år till. Jag har t.o.m funderingar på att skriva D-uppsats. Det är lite läskigt faktiskt....
Det bästa är att året består av humanbiologi, rörelselära, arbetsfysiologi, bollspel, gymnastik, dans och rytmik, friidrott, isspel och friluftsliv inkl. 2 veckors fjälltur och utförsåkning. Jag har säkert missat en del men det kan sammanfattas med två ord: Sjukt skoj :)
Nog om det, jag har lite parkourfilosofi att skriva av mig också. Träningarna är igång för fullt. Första träningen bestod av 8 personer och kallt, blött väder med ett lite lagom snöblandat regn, helt underbart. Men vi fick ihop en riktigt bra träning och en stark start på terminen. Har också funderat lite om styrka, ett ganska brett begrepp. Styrka är inte att lyfta mest i bänkpress, det är inte heller att krypa ner för en trappa i ösregn. Det är att sikta på sitt mål och nå det oavsett vilka hinder som finns i vägen. Det är att behålla ett leende trots att regnet öser ner på dig. Att fortsätta tills uppgiften är löst trots att det är så kallt att du knappt känner dina händer.
En gång hörde jag definitionen av en traceur som: A man who is strong in all things, dvs en människa som är stark i allt hon/han gör. Han fortsatte förstås med att koppla ihop det med rörelse, vilket självklart går ihop som en del av parkourträningen.
Sen måste jag förstås skriva lite om min nya kisse. Han har bott här i två veckor nu och det känns hur bra som helst. Han växer stadigt, hittar på massa konstigheter och klättrar och hoppar självklart överallt. Jag somnar till hans spinnande och vaknar av en mjuk nos mot min näsa. Måste lägga upp några bilder bara...
Nu ska jag ta en dusch och laga en grymt god (och lagom nyttig) middag :)
Träningsdags
Måste göra av med lite energi, återkommer nog senare ikväll.
UPPDATERING
Det känns att det var ett tag sedan jag körde ett riktigt pass i stan. Visst, kroppen minns allt som den ska göra men huvudet är inte helt på rätt plats. Inget känns iaf ovant trots en period utan teknikträning.
Den här träningen blev iofs lite speciell för jag insåg att jag slarvat med vätskan och blev ganska seg och lite snurrig redan efter en knapp timme.
Jag har blivit mindre osäker när jag tränar i blött och kallt väder, något som känns väldigt bra. En gång i tiden gick jag knappt ut om det inte torrt på marken, även om jag sällan brytt mig så värst mycket om kyla.
Inget mer insiktsfullt att skriva ikväll tyvärr, behöver få lite sömn.
UPPDATERING
Det känns att det var ett tag sedan jag körde ett riktigt pass i stan. Visst, kroppen minns allt som den ska göra men huvudet är inte helt på rätt plats. Inget känns iaf ovant trots en period utan teknikträning.
Den här träningen blev iofs lite speciell för jag insåg att jag slarvat med vätskan och blev ganska seg och lite snurrig redan efter en knapp timme.
Jag har blivit mindre osäker när jag tränar i blött och kallt väder, något som känns väldigt bra. En gång i tiden gick jag knappt ut om det inte torrt på marken, även om jag sällan brytt mig så värst mycket om kyla.
Inget mer insiktsfullt att skriva ikväll tyvärr, behöver få lite sömn.
Dåligt samvete
Inte så illa som det låter :)
Det gäller parkourträningen som liksom de flesta andra vintrar går på lågvarv. Jag blir bara avis på min katt som flyger omkring här hemma, hoppar mellan allt möjligt. Även om jag rent fysiskt kan göra många av de rörelserna han gör (på hinder anpassade för min storlek dvs) så har han en precision, balans och reflexer som jag självklart inte kan komma nära. Jag är självklart också sjukligt träningssugen. Måste springa till andra sidan av rummet och göra en massa chins lite då och då för att inte dega ihop. Det är ganska illa...
Det som jag däremot mår bra av att mitt examensarbete är inlämnat, reviderat och klart. Det innebär att jag bara har ett år av dans, skidåkning, gymnastik osv innan examen. Kommer bli skumt att sluta plugga men samtidigt skönt att börja jobba och få en vettig månadslön.
Så då var man ledig ett tag. Jag har till den 19e på mig att njuta av ledigheten (och det mysiga vädret). Jag gillar fortfarande inte kyla. Inte för att jag fryser lätt, det har lumpen och träningen tagit hand om, men lite värme innebär mycket kläder. Mycket kläder innebär mer att bära på och jag är i allmänhet ingen fan av stora mängder kläder (misstolka fritt).
Det här inlägget blev allmänt intetsägande och spretigt, men som jag nämnt tidigare här så skiver jag mest för mig själv och mina föräldrar så det gör inget! Ha!
Btw nån ska ha stryk för uppfinnandet av light läsk.
Jag behöver mer socker...
Det gäller parkourträningen som liksom de flesta andra vintrar går på lågvarv. Jag blir bara avis på min katt som flyger omkring här hemma, hoppar mellan allt möjligt. Även om jag rent fysiskt kan göra många av de rörelserna han gör (på hinder anpassade för min storlek dvs) så har han en precision, balans och reflexer som jag självklart inte kan komma nära. Jag är självklart också sjukligt träningssugen. Måste springa till andra sidan av rummet och göra en massa chins lite då och då för att inte dega ihop. Det är ganska illa...
Det som jag däremot mår bra av att mitt examensarbete är inlämnat, reviderat och klart. Det innebär att jag bara har ett år av dans, skidåkning, gymnastik osv innan examen. Kommer bli skumt att sluta plugga men samtidigt skönt att börja jobba och få en vettig månadslön.
Så då var man ledig ett tag. Jag har till den 19e på mig att njuta av ledigheten (och det mysiga vädret). Jag gillar fortfarande inte kyla. Inte för att jag fryser lätt, det har lumpen och träningen tagit hand om, men lite värme innebär mycket kläder. Mycket kläder innebär mer att bära på och jag är i allmänhet ingen fan av stora mängder kläder (misstolka fritt).
Det här inlägget blev allmänt intetsägande och spretigt, men som jag nämnt tidigare här så skiver jag mest för mig själv och mina föräldrar så det gör inget! Ha!
Btw nån ska ha stryk för uppfinnandet av light läsk.
Jag behöver mer socker...
Svårt det blev
Ok, två inlägg så snart efter varandra är inte riktigt jag, eller rättare sagt det har inte varit jag på senaste tiden men detta kräver ett eget inlägg.
Jag ska skaffa katt, eller snarare det är redan gjort den är bara inte här riktigt än. Helt perfekt, mer parkourmässiga djur får man leta efter, förutom ekorrar kanske men dom är nog lite för folkskygga...
Som rubriken säger så har jag ett problem. Vet inte vad han ska heta. Största anledningen är nog att det blev lite spontant, inte idén för den har jag haft hur länge som helst, men att faktiskt hitta en och köpa. Men ett namn, jag tänkte mig alltid att jag skulle ha en katt svart/grå/vit katt som hette Zenith. Färgen stämmer, men ja, jag får se.
Här finns en bild iaf, eller ja två egentligen
Jag måste läsa på lite mer också och köpa lite grejer, ska nog ta kontakt med en gammal vän...
Jag ska skaffa katt, eller snarare det är redan gjort den är bara inte här riktigt än. Helt perfekt, mer parkourmässiga djur får man leta efter, förutom ekorrar kanske men dom är nog lite för folkskygga...
Som rubriken säger så har jag ett problem. Vet inte vad han ska heta. Största anledningen är nog att det blev lite spontant, inte idén för den har jag haft hur länge som helst, men att faktiskt hitta en och köpa. Men ett namn, jag tänkte mig alltid att jag skulle ha en katt svart/grå/vit katt som hette Zenith. Färgen stämmer, men ja, jag får se.
Här finns en bild iaf, eller ja två egentligen
Jag måste läsa på lite mer också och köpa lite grejer, ska nog ta kontakt med en gammal vän...
Vardagsfunderingar
Ännu en påminnelse från en vän och ännu ett inlägg.
Jag tänkte inte skriva någon uppsats om nyår, tror alla vet när det var. Kan iaf säga att det var ruskigt kul och att jag inte ska dricka för mycket när jag inte ätit middag :)
På senaste tiden har jag funderat en del på folks vardagsbeteenden. Som aktiv utövare av le parkour så rör jag mig en hel del på sätt som inte är helt normala samt att i träningen så tar jag mig då och då till platser där få människor uppehåller sig men som däremot gör det lätt att observera hur folk rör sig och agerar.
Först har vi det här med sura miner. Vad är grejen med att bara se glad ut när man pratar med en vän eller släkting? Som om leendet är något som måste klistras på för att man måste. Testa att ta en tur på stan och 1. se inte sur ut och 2. bjud på ett leende lite då och då.
Mer då... Den här härliga grejen som människor gör, att pressa sig in i tunnelbanan och sen rusha ut ur tunnelbanan bara för att ställa sig och vänta i kön till rulltrappan (?!) när den vanliga trappan står näst intill tom. Ett beteende som jag fortfarande inte fattar. Varför är det bara ok att anstränga sig när det är meningen att man ska göra det? Verkar dumt att använda kroppen i onödan, det är ju inte som om den är byggd för rörelse heller.
En litet tillägg här, med detta menar jag inte att folk är långsamma eller sega, verkligen inte. Jag är hel en förespråkare av att välja sin egen väg och tempo, men parkourträningen sätter sin prägel på hur omgivningen uppfattas och hur rörelser hanteras. Jag är inte stressad, känner att jag måste komma fram snabbare än alla andra. Jag tycker bara om att röra mig fort.
Imorgon ska jag träna i stan iaf, ser fram emot det. Få saker går upp mot känslan av att världen saktar ner. Nej nu har jag några mail att skriva. Gott nytt år på er!
Jag tänkte inte skriva någon uppsats om nyår, tror alla vet när det var. Kan iaf säga att det var ruskigt kul och att jag inte ska dricka för mycket när jag inte ätit middag :)
På senaste tiden har jag funderat en del på folks vardagsbeteenden. Som aktiv utövare av le parkour så rör jag mig en hel del på sätt som inte är helt normala samt att i träningen så tar jag mig då och då till platser där få människor uppehåller sig men som däremot gör det lätt att observera hur folk rör sig och agerar.
Först har vi det här med sura miner. Vad är grejen med att bara se glad ut när man pratar med en vän eller släkting? Som om leendet är något som måste klistras på för att man måste. Testa att ta en tur på stan och 1. se inte sur ut och 2. bjud på ett leende lite då och då.
Mer då... Den här härliga grejen som människor gör, att pressa sig in i tunnelbanan och sen rusha ut ur tunnelbanan bara för att ställa sig och vänta i kön till rulltrappan (?!) när den vanliga trappan står näst intill tom. Ett beteende som jag fortfarande inte fattar. Varför är det bara ok att anstränga sig när det är meningen att man ska göra det? Verkar dumt att använda kroppen i onödan, det är ju inte som om den är byggd för rörelse heller.
En litet tillägg här, med detta menar jag inte att folk är långsamma eller sega, verkligen inte. Jag är hel en förespråkare av att välja sin egen väg och tempo, men parkourträningen sätter sin prägel på hur omgivningen uppfattas och hur rörelser hanteras. Jag är inte stressad, känner att jag måste komma fram snabbare än alla andra. Jag tycker bara om att röra mig fort.
Imorgon ska jag träna i stan iaf, ser fram emot det. Få saker går upp mot känslan av att världen saktar ner. Nej nu har jag några mail att skriva. Gott nytt år på er!
