Sthlm Traceur

Tänkte dela med mig av lite funderingar som dök upp under de senaste veckorna. Tanken i sig är inte ny i sammanhanget men jag ska ta det från början.

Jag hade en diskussion med några klasskompisar om att det fanns mycket man tyckte man behövde göra bara för att andra förväntar sig det. Då nämnde jag en av de saker jag lever efter, att kör man sitt eget race så vinner man alltid, varvid en av killarna tyckte det var väldigt bra sagt men sedan tillade "Den som kunde det".

Att köra sitt eget race verkar vara svårt för många, en näst intill konstig tanke. Dock är det inget konstigt att vi som de flockdjur vi (tydligen) är har blivit ganska vana vid att göra som andra. Speciellt då vi som i detta fallet pratar med tävlingsmänniskor som är så vana vid att bli bedömda och jämförda med sina rivaler. Det sk. "egna racet" finns inte alltid.

Funderingen kom direkt till Parkour, vilket det inte sällan gör i mitt huvud och kopplingen kom ganska direkt. Är inte traceuren det perfekta exemplet på att köra sitt eget race? Visst är vi beroende av mycket liksom de flesta t.ex. respekt för andra människor. Det är inställningen, synen på omgivningen som skiljer oss från mängden.

Är det verkligen så svårt att bryta sig ur ledet och skapa sin egen ström? Att sluta gå rakt och börja flyta fritt. Med risk för att flumma bort för mycket hoppas jag att budskapet kommer fram.

Gör egna val. Hitta en egen väg eller skapa en.