Kort summering
Jag varit borta i två veckor nu och även innan dess var det ett tag sen jag uppdaterade. Tänkte skriva lite om de senaste två veckorna, mest för att jag ska minnas men också för er som kanske undrar varför jag dissat er i två veckor :)
Jag har alltså spenderat en vecka på skidor mellan Abisko och Kebnekaise och en vecka på carvingskidor, snowboard, längdskidor och telisar i Björkliden. Jag kom tillbaka till Stockholm tidigt imorse.
Söndag 8e Mars kl 18.12 satte jag mig med en proppfull ryggsäck, en lka proppfull bärsäck 2000, två par skidor och en snowboard (fråga inte ens hur jag fick det till centralen) på tåget mot Abisko. Ca 18 timmar senare står vi med all packning på Abisko turiststation redo att dra iväg med målet på Kebnekaise fjällstation.
Första dagen går hackigt, de flesta är ovana på skidor och vi tar oss sakta framåt. Lunchen går lite segt men vi tar oss vidare ganska bra ända tills vi hamnar på en frusen fors och får sakta men säkert klättra upp i djup snö för att hitta tillbaka till en lättare väg. Sent samma kväll kommer vi, trötta men glada fram till Abiskojaure, äter middag och somnar. Djupt.
Den kommande dagen har den längsta etappen på lite drygt 2 mil och börjar dessutom med en stigning på ca 220 höjdmeter. Skidvanan börjar bli bättre men det blir en lång dag och efter ca 8 timmars aktivt skidande plus pauser når vi Alesjaure, ett antal fjällstugor.
Följande dag jobbar vi oss vidare med ökad rutin och effektivitet till Tjetjka och dagen efter passerar vi genom Tjetjkapasset.
Tjetjkapasset var nog en av favoritdestinationerna under resan. Troligen den finaste platsen på hela turen. Utsikten från Keb hade nog varit bättre men den sparar vi till nästa tur. Bilden här ovanför är efter vi kommit ner i själva dalen, utsikten uppifrån var ganska mycket bättre.
Vi rör oss vidare mot Sälkastugorna, som förövrigt hade en väldigt mysig bastu. Dagen efter nådde vi Singi.
Vid Singistugorna slutade vi röra oss söderut (ungefär den riktningen som bilden är tagen) och satte kursen ganska rakt österut. Nästa destination: Kebnekaise fjällstation. Där väntade en varm bastu, sängar och en 3-rätters middag.
Söndag den 15e kl 9 lämnade vi fjällstationen via skoter och åkte till Nikkaluokta (Sveriges kallaste plats), dock lyckligtvis bara för att kliva av skotrarna och in i en varm buss på väg till Björkliden.
Veckan i Björkliden var med undantag för de tidvis starka vindarna som tvingade personalen att stänga vissa liftar en helt klockren vecka. Det roligaste är att jag inte klassar mig som xxx-åkare längre. Carving, bräda, telemark, allt går ner. Dock känner jag att i pisten vill jag ha ett par ganska breda carvingskidor med bra midja, utanför pisten vill jag ha en freeridebräda för djupsnö och för chilldagar vill jag glida ner på ett par telisar, gärna twintip.
Efter två veckor åkning, tungt bärande, tentor, examinationer, finslipande av teknik, massvis med djupsnöåkning och offpist så är jag ganska nöjd med åkningen för i år och är nu enormt glad att vara hemma igen.
Jag har alltså spenderat en vecka på skidor mellan Abisko och Kebnekaise och en vecka på carvingskidor, snowboard, längdskidor och telisar i Björkliden. Jag kom tillbaka till Stockholm tidigt imorse.
Söndag 8e Mars kl 18.12 satte jag mig med en proppfull ryggsäck, en lka proppfull bärsäck 2000, två par skidor och en snowboard (fråga inte ens hur jag fick det till centralen) på tåget mot Abisko. Ca 18 timmar senare står vi med all packning på Abisko turiststation redo att dra iväg med målet på Kebnekaise fjällstation.
Första dagen går hackigt, de flesta är ovana på skidor och vi tar oss sakta framåt. Lunchen går lite segt men vi tar oss vidare ganska bra ända tills vi hamnar på en frusen fors och får sakta men säkert klättra upp i djup snö för att hitta tillbaka till en lättare väg. Sent samma kväll kommer vi, trötta men glada fram till Abiskojaure, äter middag och somnar. Djupt.
Den kommande dagen har den längsta etappen på lite drygt 2 mil och börjar dessutom med en stigning på ca 220 höjdmeter. Skidvanan börjar bli bättre men det blir en lång dag och efter ca 8 timmars aktivt skidande plus pauser når vi Alesjaure, ett antal fjällstugor.
Följande dag jobbar vi oss vidare med ökad rutin och effektivitet till Tjetjka och dagen efter passerar vi genom Tjetjkapasset.
Tjetjkapasset var nog en av favoritdestinationerna under resan. Troligen den finaste platsen på hela turen. Utsikten från Keb hade nog varit bättre men den sparar vi till nästa tur. Bilden här ovanför är efter vi kommit ner i själva dalen, utsikten uppifrån var ganska mycket bättre.
Vi rör oss vidare mot Sälkastugorna, som förövrigt hade en väldigt mysig bastu. Dagen efter nådde vi Singi.
Vid Singistugorna slutade vi röra oss söderut (ungefär den riktningen som bilden är tagen) och satte kursen ganska rakt österut. Nästa destination: Kebnekaise fjällstation. Där väntade en varm bastu, sängar och en 3-rätters middag.
Söndag den 15e kl 9 lämnade vi fjällstationen via skoter och åkte till Nikkaluokta (Sveriges kallaste plats), dock lyckligtvis bara för att kliva av skotrarna och in i en varm buss på väg till Björkliden.
Veckan i Björkliden var med undantag för de tidvis starka vindarna som tvingade personalen att stänga vissa liftar en helt klockren vecka. Det roligaste är att jag inte klassar mig som xxx-åkare längre. Carving, bräda, telemark, allt går ner. Dock känner jag att i pisten vill jag ha ett par ganska breda carvingskidor med bra midja, utanför pisten vill jag ha en freeridebräda för djupsnö och för chilldagar vill jag glida ner på ett par telisar, gärna twintip.
Efter två veckor åkning, tungt bärande, tentor, examinationer, finslipande av teknik, massvis med djupsnöåkning och offpist så är jag ganska nöjd med åkningen för i år och är nu enormt glad att vara hemma igen.
Kommentarer
Trackback
