Nuläget och en fundering

Det var skönt att komma iväg till Uppsala ett tag. Det är en härlig stad att träna i och det finns både små, tekniska utmaningar och större, mer krävande saker att göra. Det kombinerat med härligt folk gör Uppsala till en toppenstad för parkour. Ni som inte tränat där förr, gör det.

Parkouren åt sidan så är det snart dags för CBY!! Förra året hade jag för många events med parkouren att ta hand om och det blev aldrig av men på fredag så kör jag ner med 4 galningar till. Kommer bli hur skönt som helst :)

Fram tills dess ska jag fördriva tiden på något bra sätt. Imorgon kväll kör jag en parkourworkshop för stadsmuseet men annars är veckan ganska tom fram till fredag.

Det blev en skön dag idag iaf, trots näst intill konstant ösregn. Jag satt på msn hela förmiddagen och roade mig åt att alla är deppiga eller sega pga vädret. Jag är väl inte så annorlunda men sen skulle en kompis komma till sumpan så vi gjorde sällskap. En tur in till stan och ett antal timmar senare kom jag hem. Kändes skönt att göra något vettigt av en seg dag, tack för det!

Över till en fundering som jag haft, gällande självförtroende.

I och med eldartisteriet och min parkourträning har jag byggt upp ett självförtroende, eller snarare en självtillit som jag värderar högt och eftersom båda mina ovanstående intressen bygger på det så skulle jag inte klara mig så bra utan det. Men ibland så sviktar självförtroendet och jag känner inte att jag lever upp till min omgivning, jag känner mig otillräcklig. Även om det inte är ofta så drar det fram en känsla som jag vill hantera.

Som jag just blev påminnd av en klok person, så vore det rentav omänskligt att aldrig känna någon form av tvivel till den egna förmågan, det är trots allt genom självkritik vi växer. Men min fundering kvarstår.

Ni som känner att ni har ett starkt självförtroende, hur känner ni? Vad har ni för knep för att känna er tillräckliga i en sådan situation?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0